Dagens Nyheter – 13 januari 1870, sida 1

derför, efter en fransk skriftställare, följande: ; Louis Napoleon Bonaparte använder, såsom vi redan sett vid affären i Strasburg, alla män af-alla partier, utan afseende på heder och sedlighet. Han har icke mera politiska åsigter än moraliska eller sociala principer. För honom finnes intet heligt, intet vördnadsvärdt, icke ens den edliga förpligtelsen håller han i helgd. Vi framställa här en af hr Laity, kanske den ryktbaraste bland hans lärjungar och den mest entusiastiska af hans adepter, i broschyren Prins Napoleon i Strasburg) uttalad mening om eden, denna högtidliga föorbindelse, denna handling, i hvilken en menniskas samvete, tro, heder och religion finner sitt uttryck, och genom hvilken hon tager Gud, medmenniskor och sig sjelf till vittne på uppriktigheten af ett löfte eller saaningen af en uppgift. Pärskammarens president uppläste för honom (Laity) ett utdrag ur ett bref från Louis Napoleon Bonaparte till hr Odilon Barrot, som också förekommer uti broschyren, och hvari säges: Ni ser således, min herre, att det är jag som har förledt dem, hänfört dem genom att tala em allt hvad som lättast kunde sätta franska hjertan irörelse. De talade med mig om sina eder. Jag erinrade dem om att de år 1815 hade svurit Napoleon Il och hang dynasti tro och huldhet. Invasionen ensam, sade jag dem, fritog er från era eder; nåväl — styrkan kan återuppbygga hvad endast styrkan har nedrifvit. Och för att göra ännu mera påtagligt till hvilken grad detta yttrande strider mot moralen, tillade presidenten: Förstår ni icke, huru farligt och till följd deraf brottsligt detvar, att framställa en slik lära, så fullkomligt omstörtande edens helgd, och som kunde leda till ingenting mer eller mindre än bibringandet af den åsigt att skyldigheten att hålla de heligaste, de högtidligaste eder försvinner vid första utsigt till framgång, som beredes genom ett försök mot den bestående regeringen? På denna fråga afgaf hr Laity ett svar, som vi här meddela i hela dess vidrigt cyniska form: Hr president. denna fråga är alldeles densamma som ställdes till mig afordtöranden i jurydomstolen uti Strasburg; jag fann då icke skäligt svara; men nu skall jag säga åt er hvad hela verlden vet: att dessa eder äro narraktigheter och att man följaktligen icke är någon stor brottsling för att man kränker dem. 7; Så ha vi då nu den bonapartistiska teorien om ederna fullt klar för oss; de äro narraktigheter, som man kan ostraffadt uraktlåta att fästa afseende vid, och man är ej någon stor brottsling för det. Sådan är den napoleonska moralen. Detta får ej heller betraktas såsom en individuel uppfattning; den är ju herrskarens och derför alla verktygens d. v. s. alla napoleonska skrifvares och soldaters. Hr Fellens, en bonapartistisk författare, anför (i sin bok med titeln: Louis Napoleon, hans offentliga och enskilda lif) med entusiasm dessa hr Laitys brottsliga läror och han tillägger i sin naiva beundran: Detta om en vent mMmilitärisk öppenhet vittnande svar är fullkomligt grundadt i förnuftet; ja, eden har aldrig varit annat än en komedi för de flesta af dem, som aflagt densamma. Detta är nyttigt att lägga märke till, ej blott såsom ett bevis på djup osedlighet hos det bonapartistiska partiet och i de napoleonska ideerna; utan äfven för att vi må veta hvad detta partis skriftställare mena med en rent militärisk öppenhet, Man framhåller jesuiternas läror såsom vittnande om höjden af sedeslöshet, men de napoleonska öfvergå dessa vida i förvrängdhet. Laity deltog i Napoleons misslyckade upprorsförsök i Strasburg och utgaf en berättelse derom, hvari handlingen togs i försvar.