Dagens Nyheter – 13 januari 1870, sida 1

Ett kanonskott dånade och båten som skulle äfhemta passagerarne från den på reddenliggande ångaren lade ut. Agda satt i den, men Halfdan syntes icke till. Den unga qvinnans hjerta slog häftigt och hon tyckte att roddrarne förde årorna oförlåtligt långsamt. Ändtligen var man vid den hväsande och fräsande ångarens sida. I nästa ögonblick stod Agda på dess däck, Hon hade väntat att modren skulle komma och kasta sig i hennes armar, men fann sig i det stället omgifven af en hop främlingar, hvilka mer eller mindre nyfiket betraktåde henne. Det föll liksom snö öfver hennes glada förväntan. Hennes första illusion var gäckad. Om modren fanns bland dessa damer och herrar så — kände hon ju icke sin dotter. En outsägligt bitter känsla kom öfver Agda. Hon var således en främmånde person för sin egen mör. Om denna så högt älskade moder glömt hennes utseende, borde hon, Agda, likväl icke förgätit hennes kära drag, de voro outplånligt inristade i minnet. Ingen enda bland dessa damer hade något. som erinrade om henne. ij Agda vände sig derför till kaptenen och frågade efter fru Reiners. Hon fanns i sin hytt; hon hade varit mycket sjösjuk och legat under hela resan, upplyste kaptenen, hvarefter han nämnde den