Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 2

båda egenskaper har hon lyckats förvärfva en för en sådan qvinna icke ringa förmögenhet, hvilken hon dock använder endast till välgörenhet. Till Mogata församlings folkskola har hon skänkt 7,500 rdr, hvaraf 3,500 rdr, utgörande värdet af hennes del i en fastighet, det enda hon ärft, skola utgå efter Hennes död; återstoden, 4000 rdr, har hon redan lemnat i kontanter. För hälften af denna summa har hon väl förbehållit sig 5 procents ränta under sin Jifstid, men andra hälften, således 2.000 rdr, har hon skänkt utan alla vilkor, afböjande uppmaningen att äfven för denna summa taga ränta under sin lifstid. Spinning af ull för hand på så kallad långrock har varit hennes hufvudsakligaste :sysselsättning. Fler talet i församlingen har för detta ändamål anlitat henne, ty hon har spunnit icke allenast utmärkt väl, utan äfven för godt pris. Och likväl är det genom detta arbete, hvilket i vår tid anses så föga vinstgifvande,som hon samlat sina betydande besparingar — ett lysande bevis på hvad flit och sparsamhet förmå, Ärlighet och oärlighet, Ett arbetslag i Gefle hade vid sin gemensamma veckoaflöning fått en 100-riksdalerssedel. En af lagets medlemmar gick att vexla den i en bod och fick dervid 10 rdr för mycket. När han det märkte, återbar han det för mycket bekomna; men häröfver blefvo hans kamrater så förbittrade, att de öfverföllo honom med hugg och slag, påstående att de bort dela tian sig emellan. Brännende fråga. Sedan direktionen för Blekinge läns brandstodsbolag börjat mera begagna den i reglementet medgifna rättigheten att bygga åt en brandskadad, i stället för att till honom utbetala ersättningsbeloppet, har erfarenheten ådagalagt att eldsvådornas antal blifvit mindre, eller med andra ord: man har icke funnit fördel uti att realisera. Vid direktionens båda sista qvartalssammanträden skola derför de anmälda brandskadorna varit högst obetydliga mot hvad förhållandet ett par föregående år varit. Norden i Pantin. Tropmann blef, såsom telegrafen redan meddelat, den 30 december dömd till döden efter tre dagars rannsakning. Franska pressen har sysselsatt sig så lifligt med denna sak, att allt hvad som rör densamma ända intill minsta detalj kommit långt för detta i dagen och blifvit kändt af, snart sagdt, hela Europas tidningslä-sande allmänhet. Derför kunde också den offentliga ransakningen, lika litet som anklagelseskriften, komma att förete något af egentligt intresse; alla upplysningar af viäsentligare betydelse voro ju för längesedan vunna. Nästan samtliga vittnen; som skulle yttra sig, hade förut blifvit tagna i det strängaste förhör af tidningarnes: referenter, och man visste således på förhand hvad de hade att förmäla. Intresset från publikens sida var emellertid äfven hu, då målet äntligen förekom inför vederbörlig domstol, utomordentligt stort. Så hade t. ex. en mängd damer infunnit sig, som läto hemta mat in uti rättssalen, för att icke nödgas lemna sina platser af hunger. Trängseln var också i synnerhet andra dagen, den 29 december, nästan olidlig, och polisen hade all möjlig möda att upprätthålla ordningen utanför lokalen. Intresset fästades hufvudsakligen vid Tropmanns person och hållning. Den unge förbrytaren, som nyligen fyllt 20 år, är liten och förefaller vid hastigt påseende spenslig, men lärer dock vara utrustad med en betydlig muskelkraft. Hans armar äro oproportionerligt långa. Han talade, med ögonen till hälften slutna, men var visst icke ängslig; tvärtom bekräftade han genom hela sitt uppträdande alla de förfärliga föreställningar, man gjort sig om hans karakter. Det var icke möjligt att upptäcka ett enda spår af ånger hos honom; och icke heller röjde han det ringaste medlidande med sina offer. Upprepade gånger vädjade domaren till den gnista af mensklig känsla, som han antog finnas qvar hos denne yngling, men ständigt förgäfves!; och med en fräckhet utan like fortfor den förhärdade, trots alla vittnesbörd som på det tvdligaste veder