Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 1

—H han blott den önskan att ostörd få njuta af att ega den mest intagande qvinna, en man kunde, önska sig. Efter en angenäm öfverfart anlände de till Hamburg, hvarifrån resan, efter en dags hvila, skulle fortsättas. De: hade intagit en lätt supå och Ottilia hade gått in till Herman, då Halfdan i sin ena bröstficka fick tag i ett papper, som låg hopskrynkladt. Han kastade ögonen derpå och igenkände Agdas förgätna bref. Åsynen deraf framkallade en pinsam känsla, men, trots donna, genomögnade han ännu engång utgjutelsen från det bedröfvade barnahbjertat. — Din bön var vanmäktig, hon är nu min hustru och för alltid skild från dig, mumlade Halfdan efter slutad läsning. Hans ögon fästades ännu engång på det röda papperet och stannade då vid dessa rader: På jorden skall ej någon älska dig som jag, — Huru mycken kärlek tycks ej det der barnets hjerta vara mäktigt af, tänkte Halfdan, derför är bäst att hennes och mina vägar icke stöta samman, Jag skulle aldrig fördraga att hafva vid min sida en person, som eger rätt att älska Ottilia med en sådan der fanatisk kärlek. Jag har ju gossen, öch han anser sig hafva samma rätt som dottren. Ett moln fög öfver Halfdans panna, och kan tilladevistankarnat sho — Ottilia tycks älska Herman något för