ter och åffärer allenast våga framkomma med önskningar, och det till på köpet underdåniga. Hvad underdånigheten angår, får man dock trösta sig med, att den nuMerå är ett taälesätt allenast, likasom ödmjukaste tjenare o: s. v., och att man numera dock gör någor större skilnad mellan Gud och konungen, än i fordnå menlösa tider. Hvad åter önskningarne angår, så får mån ock trösta sig med att, om än köhungens mäkt vill vara i många fall ebligt lag nästån Obegränsad, så måste den dock numera blifva i utöfningen temligen beroende af folkets hållning, af sättet för och kraften i yttringarne af folkviljan. Till denna hållning, till kraften och klarheten i denna vilja skall man döms af der vigt; folket fäster vid valet af sina ombud, Samt af det sätt, på hvilket folket visar sig angeläget om och söker köntrollera att ombuden föra dess runor med den äran: De allt talrikare folkmötena skola ock; såsom vi hoppas, komma att i den. vägen lemna allt hugneligare öch allt mer beaktade anvisningar, i samma mån folket hinner vänja sig att se med Egna ögon och att sjelft resonnera. öfver sin ställning. rm eÅS R ES rR NCR