Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 1

SS RER VÄN kornen KÖ mK—X—XX mm————X—X—Xtm—————X—X—XOXORO— XX K—— RKO OO EKS IOI—K—XX—XXKX—XX—statskyrkliga bekännelsens speciela form, hvilken i vanlig kyrklig sjelftillit påbjuder sig sjelf såsom oeftergifligt salighetsvilkor för all verlden: Taga vi sedan i skärskådande den verldst liga makt, hvilken kyrkan under ofvan antydda vilkor låter: konungen innehafva, så kan det rätt göra detsamma i hvilken ordning vi gå eller i hvilken ända vi börja. Tänka vi först på samhällets yttre skydd eller försvar, så är konungen högste befälhafvare för rikets krigsmakt till vatten och lands. Han börjar krig och slutar fred. Förhållandet till utrikes mak: ter bestämmes af honom. Visserligen skall han i: dessa och hithörande mål, liksom i allmänhet i: regeringsärender, höra för hvarje fall bestämda personer eller auktoriteter; men på dessas råd eller invändningar gör han det afseende han behagar. Afven för det fall, att kozuagens beslut Vore uppenbarligen stridande mot regeringsformen eller allmän lag, föreskrifves allenast att vederbörande skola yttra sin särskilda mening eller göra kraftiga föreställningar 0. 8. v. Beslutanderätten är i alla fall konungens ända derhän eller på sådant sätt, att han, t. ex. i utrikes ärender, kan af sina beslut låta til statsrådets kunskap komma allenast hvad honom nyttigt synes: i Den lagstiftande makten i öfrigt har konungen gemensam med riksdagen; men den: ekonomiska. lagstiftningen har -konungen ensam. När man vet, huru mångu för samhällets. admiristration; för folkets både -materiela och andliga lif; för dess näringsoch tankelif vigtiga frågor denna lagstiftning berör eller omfattar, inser mar ock; hvilken makt medelst den lägges i konungens hand. 1 de till denna lagstiftning hörande ämnen kan riksdagen, kan folket genom sina ombud endast frambära underdåniga önskningar, som det heter. -Lägg dertillj att konungen kan i oändlighet ställa sitt absoluta veto mot hvarje af folket önskad eller ifrågasatt reform, det våre sig i kyrkliga eller: icke kyrkliga frågor. :På grund af tredje paragrafen regeringsformen m. m, är konungen slutligen också både ofelbar och oantastlig, om än icke til följd af den helige andes omedelbara ingifvelser, likasom påfvenj så: dock i den meningen, att konungens majestät ovilkorligen skall hållås i helgad och att hans gerningar skola vara mot allt åtal fredade. . Så stör-och omfattande är den svenske konungens makt:sxI ordem ser detju ut, som -om icke just mycket af makt skulle. blifva!öfrigt åt det folk, som likväl skryter öfver sin frihet-och yfres öfver sin inbillade sjelfstyrelse. Sedan vi förutsändt den anmärkningen, att vi väl vilja reformer, genomgripande reformer, men på laglig och konstitutionsenlig väg samt att, om viönska tillmötesgående och eftergifter, vi önska dem såsom medel att undgå våldsamma slitningar eller öfvergångar, skola vi, utan att missförstås, kumna framkomma med-det yttrandet, att det föga vill öfverensstämma: med vår tids begrepp om ett fritt och sjelfmyndigt folk, att detta folk, livars egendom den:svenska torfvan, de svenska sjöarne och-fjällen dock äro; skall i sina egna angelägenhe