Dagens Nyheter – 4 januari 1870, sida 1

för några timmar sedan såg er, var det en inre röst som sade: antingen blir hon din hustru, eller upphör du att vara en verksam man, På er beror alltså om jag skall förblifva hvad jag är, eller förvandlas till en olycklig drömmare, som . . . — För himlens skull, fortsätt icke, bad Ottilia helt förfärad öfver ett språk, fullkomligt främmande för henne. Jag känner er ju icke, huru kan ni då begära att . . . — Jag begär ingenting annat än tillåtelse att få göra er min visit, afbröt henne Halfdan och kysste den hand han höll i gin. Ottilias kind blef purpurröd. Tre veckor derefter vexlade Halfdan Reiner och Ottilia Martinson förlofningsringar. Den sednare skref, sedan detta var gjordt, till sin dotter och underrättade henne om sitt beslut att gifta om sig. Lysningen skulle uttagas den derpå följande söndagen, och brölloppet stå så fort det var utlyst. Från sin svärmor och dotter erhöll Ottilia följande svar. Gamla fru Martinson skref: Min kära sonhustru! Till det äktenskap, du står i begrepp att ingå, lyckönskar jag dig. Halfdan Reiner är rik, och jag beklagar blott att du har ett tiotal af år framom honom. Svårligen -kan on så ung mån förstå de pligter, han nu ikläder sig som fader för dina