Dagens Nyheter – 4 januari 1870, sida 1

och bosatte sig på det i Schweiz belägna slottet Arenenberg, tillhörigt hans moder. Franska regeringen erfor att han der mottog besök af öfverste Vaudrey, hvilken i Strasburg hade vunnit sitt regemente för prinsens sak, och att denne med öfversten förehade planen att göra ett nytt upprorsförsök (hvilket oek sedermera skedde medelst landstigningen i Boulogne). Ludvig Filips regering blef oroad af dessa förehafvanden. Konseljpresidenten befallde franska sändebudet i Schweiz att hos. dess regering begära prinsens förvisning ur landet. Det var 1838 som förbundspresidenten i Schweiz fick mottaga denna anmaning. Han föredrog den inför förbundsdagen. Under en längre diskussion yttrade sig de aldra flesta representanterna med häftighet och harm mot franska regeringens fordran, men man ville dock ej fatta beslut i en sak af så skickelsediger art utan att inhemta meningen hos hvarje särskild förbundsstats (kantons)repretentativa församling. Hela pressen ogillade Frankrikes anspråk. Kantonen Thurgau hade förut kallat prinsen till medborgare och han var på denna grund schweizare.. Man frågade der icke efter att han var prins af en afsatt och landsförvisad ätt, icke efter att han betedde sig som kronpretendent, icke efter att han redan gjort ett fientligt försök mot franska konungen och förberedde ett annat. Schweizarne sågöo i honom blott en sehweizare. Kommnnen Schitz ville dela äran af ansvaret och, gaf honom nu medborgårrätt i kantonen Luzern, kommunen Obestrass förlänade honom likaledes medborgarrätt i kantonen Zirich. Prinsen besvarade erbjudan. det häraf med ett så lydande bref: Mina herrar! Den medborgarrätt, hvaraf I gifyen mig del, är ett bevis på att I ären öfvertygade, det jag aldrig upphört ått vara värdig den schweiziska gästfriheten, Det är skönt och det återger tron på hela menskligheten att kunna tänka att landsflykten, motgången och förföljelsen icke i allas ögon äro brott. AÅrenenberg den 13 augusti 1838. Napoleon Louis.s Franska sändebudets åtgärd understöddes af Österrike och Ryssland. hvilka föreställde regeringen att landet skulle komma att sakna de europeiska stormakternas understöd och således ej få något gagn af sin garanterade neutralitet, om det utsatte sig för Frankrikes fruktansvärda vrede. Den franska officiösa pressen uppmanade träget schweiziska föroundet att icke skydda strassburger-konspiratören. När de franska oppositionstidningarne förebrådde Ludvig Filips regering för att den förföljde en landsförvisad och ville kränka ett litet folks sjelfständighet, svarade sjelfva Journal des Debats (som då visst icke trodde att den skulle komma att år 1869 lofva sitt understöd åt en nåpoleonsk ministör): Ja, den är visst mycket tyrannisk och mycket förföljelselysten denna franska regering! den kan inte lemna i fred en stackars flykting, som har kommit helt oskyldigt i en af vårt lands fästningar för att leda franska officerare från deras pligt och ed, bringa våra regementen i strid mot hvarandra, och som bara hyste den blygsamma planen att marchera på Paris och störta den konstitutionela tronen! Prins Ludvig är just ett passande exempel på franska regeringens baärbari:.,.. Franska regeringen har skonat hans ungdom, öfversett med hans dårskap; framförallt har