Dagens Nyheter – 31 december 1869, sida 1

taga vård om de gemensamma: angelägenheterna för det vuxna slägtet och om undervisningen för det växande. Sjelfva politiken och statshushållningen, bittills studerade och ventilerade hufvudsakligen af de studerade, hafva genom folkmötena börjat tränga ned till massan af nationen, som med ifver omfattat detta tillfälle att gifva uttryck åt sina känslor, sina instinkter, sina behof, sina önskningar. Detta den stora massans mnyvaknade aktiva deltagande i opinionernas stora rörelse har icke varit utan inverkan på de försiggångna nya riksdagsmannavalen, vid hvilka landet utsett omkring ett hundra nya represeatanter för att, som kommittenterna förmodligen beräknat, gifva ett sannare och kraftigare uttryck åt deras vilja än de förra representanterna förmått. Den gamla riksdagens vackraste blomma: lagen om lindring i kyrkans tvång öfver menniskans tro och bekännelse, har blitvit qväfd och hindrad. att gå öfver till frukt genom regeringens åsigt, att kyrkomötet bör höras innan de religiösa bojorna få lösas. Deremot har regeringen, om än, som det tyckts, icke utan mycken tvekan, bifallit riksdagens beslut om inskränkning i den större förmögenhetens hittills egande stora makt vid kommunalval i städerna. Förmälningen mellan svenska konungens dotter och danska konungenssonutgör sista länken i en familjeunion mellan de nordeuropiska staternas dynastier. Rysland, Sverige-Norge, Danmark och Storbrittanien äro för första gången förenade genom ett nära slägtskapsband mellan regenthusen. Utan att tillägga det allt för mycken vigt, bör man dock ej heller underkänna betydelsen häraf, så länge ännu makten att afsluta äfven politiska traktater rörande folkens väl och ve dessvärre är monarkerna förbehållen och så länge för desse det enskilda intresset mer: nu märklig företeelse, lofvande välgörande följder, är den, att den ena utländska entreprenören efter den andra begynner anlägga eller erbjuder sig att bygga jernbanor i Sverige på antagliga vilkor, till lifvande ock höjande af den industri, som för Sverige är i ordets egentliga mening naturlig och kan blifva så rikt gifvande, när grufvan och skogen och hafvet blifva med jernband förenade. Men mycket, mycket återstår att göra. Hela revolutioner på nästan alla fält! Ännu sitta millionerna i en okunnighet, som ej borde finnas då de så rikligt sedan århundraden aflönat prester som bordt undervisa; äpnu går det tomma prålet, hoflyxen, det uniformerade dagdrifveriet öfverallt framför det samhällsnyttiga arbetet; ännu är i det närmaste all undervisning riktad på meddelande af bokvett i stället för sakkunskap; ännu är bonden och arbetaren en träl som med mössan i band och bugande till jorden talar till herren, hvilken med hatten på sig duar honom — och herreman är numera icke endast aristokraten, utan klädesrocken med den moderna snitten; ännu bero de borgerliga rättigheterna af konfirmationseden, af den religiösa bekännelsen; ännu är konungen allena regerande, om NN TEES gr 0 ter ska RR RE