Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 2

tiga monarki, af hvilken man kunde vänta sig allt -godt.Endast den sanna monarkien, den traditionela monarkien, stödd på ärftlig rätt och helgad af tiden(! !), kunde återgifva franska folket dessa dyrbara fördelar. Händelserna hade visat, att han hade varit en sannspådd profet. Frankrike och hela samhällskroppen, säger han, hotas af nya skakningar. Jag är nu, likaväl som för sjutton år sedan, öfvertygad om, och jag vågar påstå, att en ärftlig monarki är den enda säkra hamn, i hvilken Frankrike, efter så många stormar, kan finna lugn och lycka. Grefven tillägger: att vänta lagliga reformer af något annat slags monarki är ett abaolut sjelfbedrägeri; att de som med våldsam hand gripa makten aldrig kunna hålla de löften, med hvilka de bedraga folket, derför att de iäro tvungna att vädja till folkets passioner i stället för till dess dygder. För den traditionela monarkien, yttrar han slutligen, är maktens utöfning ett förlitande på Frankrikes dygder, ett väckande till lif af alla folkets ädla instinkter, ett oaflåtligt arbete för att gifva folket det som gör nationerna stora och aktade, ett fortsatt bekräftande af att hon är den första i fråga om heder, ära, och tro. x x En episod under en kort öfverläggning den 13 d:s på aftonen i franska lagstiftande församlingen är synnerligen egnad att belysa tonen och sinnesstämningen inom kammaren. Hr Sens hade anmält hr Joliots val och förordade dess stadfästande. Hans motkandidat hade varit hr Brillier, och den frisinnade hr Ernest Picard begagnade tillfället att hålla ett loftal öfver hr Brillier, en gammal medlem af forna parlamenter, hvilken af alla partier skulle hafva blifvit välkomnad, om hans val hade gått igenom, och hvilken på en alltför ryktbar dag hade vetat att modigt göra sin pligt. Härpå utropade den konservative hr Vendre: Han var en upprorsmakare mot lagen! Hr Emanuel Arago reste sig ögonblickligen och skade: Detta är första gången, som den 2:dra december (Napoleons statskupp) någonsin kallats lag. Hr Picard fortsatte derefter sitt anförande, beklagade att regeringen hade motarbetat hr Brillier och slöt, under höga bifallsrop från venstern, med den förklaring, att det är några val, hvilka icke kunna förklaras giltiga utan att alla de andra skulle ogillas. Hr Vendre uppsteg då för att afgifva en förklaring, och under bifallsyttringar ursäktade han sig för att han hade talat om en, den der deltagit i motståndet den 2:dra december, såsom varande em upprorsmakare mot lagen, och förklarade att han hade trott att hr Picard hade syftat på juni-dagarna, då pariserarbetarne reste sig mot provisoriska regeringen. Statskupppen är redan till hälften hämnad, då man till och med i lagstiftande församlingen ber om ursäkt för det man kallar den upprorsmakare, som hade gjort motstånd mot densamma, och då till och med de som understödja kejsardömet blygas öfver dettas olagliga tillkomst. Tronföljden i Spanien. Motsigelsen mellan den af spanska ministerpresidenten afgifna förklaringen, att hertig Thomas af Genua med det snaraste kommer att framträda såsom kandidat till tronen, och meddelandena om hertigens närmaste slägtingars åsigter och önskningar uti ifrågavarande hänseende förklaras på följande sätt af Patrie: Prinsens mor har väl ingenting emot att hennes son blir spansk konung, men hon fäster härvid det vilkoret att han icke skall behöfva komma till Spanien, innan han blifvit myndig och lugnet inom landet fullkomligt betryggadt. Till dess önskar Prim, enligt Patrie, öfvertaga regentskapet i Serranos ställe. Emellertid har den unge prins Thomas lemnat sim vistelseort i England och rest till Italien, antagligen på uppmaning af kung Victor Emanuel. Om man får tro de franska tidningarne, står en nyligen timad tilldragelse i Lissabon i sammanhang med spanska tronföljarefrågan. Btt i åtskilliga tidningar meddeladt telegram, enligt hvilket konungen af Portugal skulle afskedat ministerpresidenten, hertig Saldanha, ehuru man icke visste annat än att hertigen af Loulå var ministerpresident och hertigen af Saldanha portugisisk minister i Paris, har sannolikt föranledts af följande: Hertigen af Saldanha, som är en ifrig anhängare af den Tberiska unionen, reste nyligen från Paris till Lissabon för att söka göra sin konung gynnsamt stämd för detta projekt. Anländ till Lissabon, bemödade han sig att störta den nuvarande ministeren; han ville bilda ett nytt kabinett, i hopp att sedan lättare kunna genomdrifva sin plan. Men allmänna meningen i den portugisiska hufvudstaden motsatte sig