Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 2

någon från förflutna århundraden, ty des prakt och smaklöshet gifva anledning til ett sådant antagande. Figuren bär på huf vudet någon slags turban, som, djupt ned skjuten i pannan och nacken, ger honom et nedtryckt och hopkrumpet utseende, han framåtlutande hållning ökar detta intrycl och man känner sig mera böjd att ömka är att intressera sig för denna person, mel vid hans sida vandrar en qvinna, hvars rö relser ådagalägga en intagande grace, pi samma gång de vittna om ett lifligt delta gande i stundens företeelser. Hennes smak fulla och fantastiska kostym är värd e närmare beskrifning. Öfver en hvitgrå si densarsklädning, broderad med guld, ba hon en tunik af purpursammet, öppen fram till och kantad med en fin spets af guld tråd, som genomskinlig föll på den mörk bottnen och mildrade kontrasten mellan pur puarn och den ljusa underklädningen, hvilke sednare var lagom lång för att låta ett pa små förtjusande fötter, instuckna i röd gammetsskor, obehindradt röra sig, så at gången blef ledig och ogenerad. Det röd sammetslifvet gick högt upp och slutad omkring den bländhvita halsen med et silkestyllsfräs; halföppna ärmar öfver vid tyllpuffar fulländade denna på en gång be hagliga och beqväma klädniovg, som var till hållen om lifvet med ett schärp, hvars lång ändar slutade med tjocka guldfransar. E