Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 2

—Förtjusande lady, ni har rätt, hviskade en engelsmån. Välj mig till er riddare, och Old England skall vara stolt att. få räkna er bland sina döttrar. -Mycket smickrad, men beklagligtvis räknar Old England alltför många döttrar förut. Mitt val är gjordt, sade damen, i det hon lade sin hand på den arm, medeltidsriddaren under tystnad bjöd henne. — Ni måtte väl aldrig vilja gå tillbaka till medeltiden? fortfor engelsmannen. — Framåt är lifvets lösen . .:. — Men det befinnes så ofta vara ett tomt ords Minnet är pålitligare än hoppet. — Men hoppet är mera hänförande. — Det beror på i hvad skepnad det uppenbarar sig. Farewell! Hon vände sig från engelsmannen, men mötte en italienare. — Tjuserska! Ni tycks vara förtrogen med Europas. alla tungomål, men medgif att mitt är det Jjufvaste, det mest musikaliska, det enda, på hvilket man kan tolka kärleken. — Skada blott att den så ofta blir störd af de dissonanser, som äro oundvikliga i musiken. — Wunderschöna varelse, talar ni äfven fyfan? frågade en preussare. -— Nej. — Nåväl, det skall ej hindra ett samtal oss emellan. Säg endast hvilket språk ni