Dagens Nyheter – 21 december 1869, sida 2

-— OLU en hvar bråkade sin hjerna med att utfinna kostymer. — Min bästa Amelie, sade Leiler med sitt mest inställsamma leende, jag hoppas du ej gör någon invändning mot att deltaga i denna maskerad? — Jag kan ju göra det, om du 8å önskar..— Amelie hade blifvit mycket medgörlig, hon gjorde liknöjdt hvad helst man bad henne: — Tack, min vän, det var då riktigt snällt af dig, och som jag är viss -att din goda smak ej förnekar sig vid valet af kostyim, beder jag dig för att komplettera den ej glömma att:bära detta smycke. Leiler lemnade ett etui i Amelies. händer, hon-öppnade det,-kastade en blick på dess innehåll, studsade; tillknäppte locket och:satte det med ovilja ifrån sig på bordet, i det hon fästade en lång, förebrående blick på Leiler: — Hvad; det tycks ej glädja dig att återse en prydnad, söm jag dock hoppades var dig kär -och. somjag: beder dig ursäkta, att jag icke förr tänkt på att återköpa. Det: är en försummelse, som jag icke förlåter mig sjelf. — Ack, Leiler, sade Amelie med ett godt hjertas hela innerlighet, uppriktigt .sagdt, gjörde det mig-en gång större glädje att sälja detta dyrbara armband än att nu åter ega det — större glädje, att med värdet