Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 2

dualiteten vägen iidenna mode-verld? Min, åtminstone, har försvunnit, i fall jag någonsin egt någon. Jag är nu ingenting annat än modern — modern från hufvud till fot; modern i tal och fasoner, modern till tankar och känslor . . . Martha! Jag hade behöft dig . .. Det gifs stunder då — men tro för ingen del, att jag är olycklig . . . Ack, nej! Jag har deremot alla skäl att vara lycklig. Min man är god, han är ständigt den personifierade uppmärksamheten mot sin hustru. Leiler skulle alltid hafva blifvit det mot den qvinna, han upphöjt till sin maka, och jag har skäl att vara stolt, ty jag tror, att han derjemte älskar mig ... så högt han kan erfara denna känsla. Allt är bra, Martha, verkligen bra. Det kinkigaste lynne skulle icke kunna upp täcka fel i den konstiga byggnad, som Rosalie kallar min lyckas tempel — jag försäkrar dig det. Apropå Rosalie — tant Karin Bernard skrifver alltjemt och vill hafva hem henne, men hon trifs här, och Leiler ser gerna att hon stannar och jag också. Hon är alltid glad och hittar fyndigt på medel att roa Leiler, då mitt stackars förstånd ofta står stilla i detta afseende. Jag måste ju således anse henne som cen verklig skatt och jag fruktar hvarje förändring; det är så bra just så som de är. Bed derför tant Bernard att hon...