Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 1

menaden; men Leiler föregaf några angelägna göromål. — Se der, sade Rosalie, då hon och Amelie några minuter sednare från salongsfönstret sågo Leiler rida bort med betjenten; se der, hvarför din herr man ej kunde förlänga vår promenad! Om jag vore i ditt ställe, skulle jag försöka att få reda på hvar och hur han tillbringar all den tid, han är från hemmet . . . hvad dessa ofta förnyade hemlighetsfulla promenader betyda, för att icke alls tala om alla de aftnar, han tillbringar utom hus ..,. — Kära Rosalie! Jag förmodar att Leiler såväl som hvarje man helst ser att han är herre, så öfver sin tid som sina handlingar, utan inblandning. — Det är så, det; men en hustru har dock rättighet att . . . och uppriktigt sagdt borde du åtminstone ibland fråga honom. Den oinskränkta frihet, du lemnar, gränsar till liknöjdhet och tro mig, du, han tager det också så. Hur ofta säger han ej dels på skämt, dels på allvar: Amelie tager aldrig notis om mitt görande eller låtande. — Och hon är just derför en hustru i min smak, tillade han för icke längesedan. — Ja, men jag vet ganska väl, att din ikgiltighet sårar honom. — Om så är, har han ersättning i det smicker, ditt intresse skänker honom. — Rosalie rodnade, Amelie återtog lugnt;