Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 1

möte och mottagit några föreskrifter af apostlarne. Det skriftliga dokumentet; hvars tillvaro åter skulle vara af ofantligt värde, omnämner Paulus icke med ett enda ord. Han beskrifver sitt förhållande till apostlarne helt annorlunda än Apostla-gerningarnes författare, så att man Verkligen icke har annat val än detta: antingen tro hvad Paulus berättar om sig sjelf och som han måste bättre känna än någon annan, eller ock anse honom i vissa punkter otillförlitlig och i stället tro den historieskrifyvaro, som endast på börsagornas väg förnummit hvad han förtäljer. I brefvet till de Galater 1 kap. 17—19 verserna försäkrar Paulus att han alls icke rest från Damascus till Jerusalem, utan begifvit sig direkte till Arabien. Först tre år sednare kom han till Jerusalem, för att besöka Petrus; men tillägger han af de andra apostlarna såg jag ingen, utom Jacobus, Herrang broder. Till bekräftande af denna utsago säger han i 20:de versen: Det jag skrifver till eder, se, Gud vet att jag icke ljuger. Redan detta innebär ett-förnekande af den tilldragelse, som temligen omständigtrefereras i Apostla-gorningarnes 15 kap. — vi mena det första af den hel. ande inspirerade konciliet. Men vidare berättar Paulus i2 kap. af samma bref, att han efter fjorton årt åter kommit upp till Jerusalem. Orsaken till denna resa var, ofter hvad han sjelf uppgifver, en uppenbarelse; således var han icke skickad af försämlingen för att rådfråga apostlarna. Då sammanträffade han visserligen med Petrus, Jacobus och Johannes, men mottog af dem inga upplysningar, Tvärtom yttrar Kan helt bittert om dem öch öfriga som för något voro räknade, att de lärde honom intet. Förbud mot att äta ett och annat vill han ej veta af; ja han håller till och med för alldeles likgiltigt hyad man äter: DöÖcKk bannar han pp Petrus rätt duktigt för det denne i Antiochien åt blana hedningarne; men detta skeddo icke för ätningens skull, utan emedan den värde aposteln förställde sig och, då judar kommo dit, af fruktan för att misshaga dessa drog sig från hedningarne. Häraf synos att Paulus ingalunda ansåg sig vara de andra apostlarne underlägsen i vishet, och att han skulle ha mottagit och efterföljt några koncilii-beslut af dem är, att döma efter hans egen framställning, en absolut omöjlighet. Så står det till med do ekumeniska mötenas ursprung, det första konciliet, om man en smula närmare undersöker förhållandena.