Dagens Nyheter – 8 december 1869, sida 2

Förlustelser och nöjen af alla slag omvexlade på Aspviken under Amelies förlofningstid, och med dem döfvades månget qval, som i annat fall kanske fört till sans i tankar och handlingar. Allt såg nu emellertid bra ut på ytan, och sjelfva Amelie tyckte stundom att det var besynnerligt, alt hon icke kände sig mera tillfredsställd af dessa fåfängans ständiga triumfer, som i föreställningen ega så stor tjusningsförmåga, men, likt andra såpbubblor, dunsta bort vid minsta beröring. Så stodo sakerna, då Wilner sent på hösten kom hem fråm sin långa resa i utlandet, återvände till sina tjenstepligter och fann både dem och hela lifvet tomt och tråkigt. Bernard hade naturligtvis underrättat honom om Amelies giftermål, och denna oväntade nyhet hade betydligt förlängt hans frånvaro från hemmet. Hans Jjufvaste illusioner blefvo härigerom störtade, hans framtidsplaner, hans ärelystnad stäfjade. Hans hela tankegång måste nu intvingas i andra former, och detta kunde ej gå för sig hvarken ögonblickligt eller utan bitterhet, och till råga på förargelsen kunde han icke ens i tankarna utösa sin harm på denna Amelie, ty hon hade ju icke gjort sig skyldig till någon trolöshet. Han måste för sig sjelf erkänna att han aldrig gjort något för att vinna hennes kärlek eller ens