Dagens Nyheter – 7 december 1869, sida 1

MULTUULIVURBARIVA VT GALURVALIRY MVIRILVELlU HOTPEIEIFAS andra och flera afbrott eller hinder i sin verksamhet än mannen, ehuru allaredan detta bevisar, att naturen sjelf anvisat qvinnan en annan ställning än mannens. Åt sin praktik, sina affärer eller sina studier skulle en sådan hustru emellertid naturligtvis få och böra egna sina tankar och sin omtanka med samma rätt, som mannen i det fallet hade. De tillfällen till tankeutbyte och umgänge med personer af samma yrke eller de behöfliga förströelser, hvilka borde sökas af eller medgifvas mannen, borde väl ifrågakomma äfven för hustrun. Till allahanda kommunala och andra liknande bestyr skulle hon ju ock vara lika skicklig och skyldig, som mannen. Till hushäållsgöromålen, till den distraherande omtanken för hem och barn skulle hon deremot, såsom i allo likställd och likaberättigad med mannen, icke kunna anses förpligtad mer än denne. Ty hvarför skulle hon mera än han låta sig störas i någon vidtutseende kalkyl eller något intressant experiment eller något lärdt begrundande, för att se till i köket eller barnkammaren? Att en sådan hustru skulle såsom moder blifva sina barns amma, får naturligtvis icke ens sättas i fråga. Säger man, att qvinnan dock allt detta bör, eller att hon, jemte och utom de bestyr eller göromål, som gifva hel och full sysselsättning åt mannen, skall kunna, utan att distraheras, egna sig åt huslig omtanke och hemmets vård i allo, så tager man äfven der sak på bak och bevisar mot sig sjelf, i det man sålunda för qvinnan antager särskilda undantagseller öfverloppsförmögenheter, hvilka då skulle beteckna en särskild kallelso på sådant sätt, att den icke borde få afse ett blott bi-göra. s Säger man åter, att qvinnan vid ingående af äktenskap skulle afsäga sig eller nedlägga sitt yrke, så ålägger man henne för det första måhända cen bitter uppoffring, i fall hon försakar, ett lyckligt äktenskap för yrket eller ett med kärlek omfattadt yrke för äktenskapet... För det andra, och i fall. hon försakar yrkot för äktenskapet, äro vi ju åter inno på kapitlet om försörjningen, hvilken dock skulle vara en stötesten med afseende på äktenskapot, Och för det tredje, i fall enkostånd eller andra omständigheter förmådde qvinnan att återtaga sitt yrke, skulle sådant säkerligen hafva sig svårt, mera i samma mån, som längre tid hade förgått eller yrket berodde af vetenskapliga studier. Säger man slutligen, att hushåll och barn väl må kunna skötas af legda händer, så förnekar man inom hemmet vigten af den föräldraoch isynnerhet modersvård, till hvilken all uppfostran utom hemmet skulle närma sig och hvilken skulle, så vidt möjligt, vinnas just genom qvinnans deltagande i undervisning och skolvård. Dessutom måste ju crinras, att enligt Aftonbladsteorierna skulle väl icke blott frun, utan äfven husets tjenarinnor vara bildade och berättigade att intressera sig för och deltaga i det offentliga lifvet. Så länge det icke kan finnas endast husbondfolk, kunde det ju blifva af nöden att rådfråga icko blott matmoderns, utan äfven tjenarinnans, icke blott den förnäma eller rika damens, utan äfven den anspråkslösa hustruns erfarenhet. Det kan ju icke heller vara den värde aftonbladsförfattarens afsigt att, till ytterligare nedsättning och förtryck för samhälEA RTR AA AR AE AE EE GA