Dagens Nyheter – 7 december 1869, sida 1

ak att Flora uttömt sitt ymnighetshorn på en snötäckt grund och nyckfullt utkastat sina älsklingsbarp för att ett ögonblick täfla med hvarandra i form och färg och sedan förfrysa. Ett par stora oljemålningar af sannt konstvärde prydde väggarn, trymåer och höga förgyllda kandelabrar fulländade detta möblemang, som knappast lemnade något öfrigt att önska. Denna charmaata salong var för tillfället upplyst endast af en stor alabasterlampa, som på gyllene kedjor nedhängde från taket, och i hvars midt en hög japanesisk blomstervas, uppfylld med lefvande blommor, reste sig, från hvilken slingerväxter i behagfulla böjningar nedföllo öfver lampglobens kanter och läto sina halfutslagna högröda blommor glittra i nära beröring med ljusskenet. Den mystiska belysningen från denna lampa förmildrade rummets glänsande elesans och lät den inträdande genast känna den fläkt af inbjudande trefnad, som endast en verklig komfort kan meddela. Nedsjunken i en emma och fördjupad i tankar, satt en ung och skön qvinna, hvars smakfulla och dyrbara halfneglig6 gaf tillkänna att hon var i sitt eget hem och ville vara ostörd af främmande. Hon stödde hufvudet mot handen och de rika, mörkbruna lockarna nästan betäckte denna väl