Dagens Nyheter – 3 december 1869, sida 1

we— —weosam—— starne; små båtar och pråmar arbeta sig långsamt fram mot Ismailia, dragna af ett par halfnakna fellahs, hvilka plaska med sina brunstekta ben i vattnet, och, för att göra ökenscenen riktigt komplett, der komma två hårdt lastade kameler stampande genom den gula sanden mot den ena kanalbredden. Vi anlända till den första stationen på kanalturen. Raz-el-Ech kallas de två grupper af låga träbyggnader, som ligga på ömse sidor om kanalen. Flera af husen hafva på framsidan en veranda, och ett af dem faller genast i ögonen på grund af en liten trädgård, full af yppiga tropiska växter, som slingra sig ända upp mot husets tak. Farten saktas något under det vi passera Raz-el-Ech, hvars invånare helsa oss med ett skallande hurrah; men ångan släppes åter på, och i skummande fart flyga Vi ånyo öfver kanalens grågröna vatten och stirra ut öfver den oändliga öknens gula slätt. Eftermiddagen. Klockan 3 anlände ångaren Thabor, på hvilken jag är en af -passagerarne, till den nästa stationen, staden Kantara. Vi afreste från Port Said kl. half 12. Kantara betyder bro på arabiska, och staden har fått sitt namn efter en bro öfver Nilarmen, som karavanerna passera på vägen från Nubien. Innan kanalen blef gräfd, var Kantara endast en by; nu är den en liten, vacker stad, som öfverraskar med smakfulla, fast icke mycket talrika byggnader. På den högra stranden hade just nyss en sådan karavan slagit sig ned; folket satt i grupper och intog en måltid eller sträckte sig i sanden med en liten pipa i munnen. Måhända var det Kif-rökare, hvilka nu med tillhjelp af Afrikas opium drömde sig in i de herrliga, svala marmorslott med sprutande fontäner, omkring hvilka yppiga gvinnor dansa, eller almder — dessa Egyptens bajaderer — svinga med halfyilda och lasciva åthäfvor. Mellan de sittande och liggande grupperna af trötta resande stodo åsnor och kameler, och hela taflan, till hvilken den omätliga öknen bildade bakgrunden, var i hög grad pittoresk. Åter satte sig den långa raden af ångbåtar — hvilka följde hack i häl efter T Aigle och de öfriga fartygen med kejserliga och kungliga flaggor på toppen — irörelse ; några: och tjugo voro framför Thabor. Vi passerade en egyptisk fregatt, som låg för ankar, men eljest sågo vi ej annat än sand och åter sand, hvarthän vi än vände blicken. Mörkret föll på, och stor och klar steg månen upp och belyste med sitt bleka sken det oerhörda sandhafvet, stort och imponerande som occanen när han ligger orörlig. Från skeppen blänkte signal-lyktorna, farten saktades, och när de första fartygen stannade måste hela raden göra halt. Det var en egendomlig geglats, detta ångande genom Suez-kanalen! Klockan omkring 10 sågo vi raketer uppstiga i luften till höger om oss; det var Ismatlia, som helsade sina furstliga gäster. Vi varsnade snart trollstaden i öknen vid Timsahsjöns strand och gladde oss öfver att i månskenet få hålla vårt intåg i denna märkliga stad. El Ferdane med sina kalklager, El Guisr, der på sin tid 20,000 fellahs arbetade dag och natt, samt andra punkter hade vi passerat utan att Se just något af dem; men så kom ett skepp i vägen för oss. Alla fartygen stannade plötsligen, och ombord på Thabor talades om att en engelsman stött på grund vid kanalens utlopp i Timsah-sjön. Der lågo vi emellertid. Thabor, som var det 22:dra i ordningen af de officiela fartygen, hade en lång rad efter gig, och sedan vi kastat ankar, passerade den ena roddbåten efter den andra förbi os8De kommo från de sista fartygen. Situationen var pikant. På Thabor fanns plats för omkring 50 passagerare, och dessa a dr 0 0 RER a AA