Dagens Nyheter – 2 december 1869, sida 2

haft sin grund i någon uppbrusande hänindkänsla. , Sm DBanmarks finanser. I danska folktinget har finansministern framlagt regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof för finansåret från den 1 april 1870 till samma dag 1871. Denna proposition framhåller ingen glädjande bild, ty budgeten slutar med en brist af 5,149,774 rdr danskt, d. v. s. dubbla beloppet i svenskt mynt. Inkomsterna äro nemligen beräknade till 16,890,;000 rår d., hvaremot utgifterna uppgå till den betydliga summan af 22,040,000 rdr d. Bristen belöper sig till 3 rdr d. på hvarje person i riket. Ftt stort frikandelsmöte hölls den 31 oktober i Detroit. Professor Perry var den förste talaren. Han sade: Tulltaxan är ingenting annat än till gunst för några få, för att höja priset på utländska varor och inskränka marknaden för den inländska industrient. Han önskade en billig inkomsttull för lyxartiklar, men tullfrihet för införandet af råprodukter, såsom jern, ull, timmer 0. 8. v. Talaren trodde, att när större delen af folket kommit till insigt af att tullen vore en stor orättvisa till gunst för några få, så skulle amerikanarnas bekanta frihetsoch rättskiänsla genast uttala sig för jemlikhet i skattebördorna. Derefter uppträdde general Brinkerhoff från Ohio, som i ctt vackert tal visado huru orättvis, ja röfvareaktig den nuvarande tullen vore mot den stora massan af farmare och arbetare. Mahlon Sands, frihandelsligans i Nowyork sekreterare, och fera andra borgare uttalade sig i bestämda ordalag för frihandeln och dess vilsignelserika följder för massan af folket. En komitå valdes för utarbetandet af en konstitution för en frihandelsförening. Förhöjda tullar i Brasilien. Åtskilliga förändringar hafva skett i Bruasilens tulltaxa, hvarigenom en högst betydligt förhöjd införseltull blifvit påförd åtskilliga af de artiklar, som från Sverige och Norge till detta land företrädesvis utr föras. Så har tullen på jern, stål, tjära och beck förhöjts med 45 proc., å brider och plankor med 40 proc. af de hittills gillande tullsatserna. ER diplomat i sitt hem. Hr Villefort, som vistades i Tyskland under 1866 års krig, var närvarande vid de flesta af dettas skakande scener och tyckes hafva stått på en mycket vänskaplig, nästan förtrolig fot med grefve Bismarck med hvilken han också var mycket tillsammans. Jag begaf mig för att taga afsked, berättar han, af hr Bismarck, af hvilken jag i Berlin, förooch efter kriget, i Horsitz och Nikolsburg, alltid mottagits med en godhet, som jag lifligt erinrar mig. Framåt kl. 10 på aftonen var jag i premier-ministerns kabinett, då franske ambassadören Benedetti anmäldes. Gå och drick en kopp tå i förmaket, sade hr Bismarck till mig. Jag skall straxt vara hos er. Två. timmar förflöto, midnattstimman slog, likaså ctt-timman. Omkring 20 personer, medlemmar af familjen och förtrogna vinner, väntade på husets herre. Slutligen visade denne sig mad ett lugnt och leende utseende. Vi drucko tå, rökte och drucko öl på tyskarnes sätt. Samtalet, omvexlande allvarligt och skämtsamt, rörde sig om Tyskland, Italien och Frankrike. Rykten om ctt krig med Frankriko cirkulerade då i Borlin. Vid afskedstagandet sade jag: Hr minister, vill ni tillåta mig att till er framställa en mycket indiskret fråga -— för jag krig eller fred med mig tillbaka till Paris?4 Hr Bismarck svarade genast: CVaraktig vänskap med Frankrike! Jag hoppas fullt och fast att Frankrike och Preussen hädanofter skola gå i bredd med hvarandra för befordrande af upplysning och framåtskridande. Jag tyckte mig uppfånga ett egendomligt leende på en mans läppar, som var bostämd att intaga en framstående plats i den preussiska politiken, geheime-rådet baron