Dagens Nyheter – 2 december 1869, sida 2

af sin sorg och saknad efter Gustaf... Jaha, nu är det som det är, och vi få hoppas att allt skall blifya till det bästa. Icke tror jag Wilmer så lätt tröstar sig, men det ger sig väl . .. — Ja, det tänker jag ock! Han afviker väl ej så mycket från den vanliga karlnaturen, — Var den piken ämnad mig, sade han som blef skuffad utför trapporna, så tager jag mot den med kallt blod och tackar Gud, att man i tidernas längd kan lära sig att tycka om dottren, då man icke kan få modren . . . men mera derom en annan gång. Hvad skola vi göra med Rosalie? — Göra med henne? Du har då ett egendomligt sätt att uttrycka dig. — Som du bör vara van vid ..Seså, svar på frågan! — Vi skola låta henne sköta sig sjelf. — Nej, för tusan, det bär åt skogen; då rymmer hon väl en vacker dag med länsman ... inga skandaler! Framför allt inga skandaler! — Åh, det har ingen fara! Rosalies fantasi för länsman har längesedan gått öfver. Amelie har bedt henne följa med till Göteborg då hon gifter sig, och det kan ju gå an för en liten tid, eftersom Martha så väl behöfs i hemmet, och något sällskap kan Amelie behöfva. — Nå ja, får gå för det; men sedan? — f-n vet hvar man skall få en man åt