Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 1

TV att icke genomskåda Wilner, och hon har också gifvit honom korgen. — Det vore f-n! Det gjorde hon icke gerna, och jag tviflar att någon qvinna — vore det också sjelfva Martha — uppoffrade sig för . . . i — Det som hon ansåge rätt och mest förenligt med den älskades lycka . . . Jo, min käre bror, det händer någongång att en qvinna kan göra en sådan uppoffring; men jag har aldrig hört att någon karl gjort det. — Nå, vi kunna gerna lemna dem äran deraf, de få köpa den så dyrt, att det ej är för mycket, om vi erkänna deras öfverlägsenhet angående sjelfförsakelse. Stackars Martha! Står det så till , . . Tänkte nog det... Hm, hm, ståtlig flicka . . : Men, Karin, du måste förklara dig — hvarför kan icke Wilner få en af dem? Karin tycktes tveka. Hon såg sig försigtigt omkring och gjorde för all säkerhet ett slag i yttre rummet, för att öfvertyga sig att ingen kunde lyssna. Hon drog derpå en stol helt nära brodrens och började i hviskande ton en berättelse, hvartill doktorn med allt mer och mer spänd uppmärksamhet lånade sitt öra. Men som Karin: varit så ytterst angelägen att ingen mer än brodren skulle höra hennes ord, så måste äfven vi, käre läsare,