Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 1

Red. anser att då doktor Carlsson från den 27 okt. 1857 intill den 1 okt. 1859 endast uppbar 1,050 rdr i årlig lön, och från sistnämnda dag intill år 1865 ej mer än 1,800 rdr samt först derefter, sedan tjenstegöromålen blefvo ökade, erhöll i lön. 5,000 och i tjenstgöringsarvode 2,000 rdr, så synes den för honom lyckliga omständigheten att han under snart fyra år uppburit 7,000 rdr i stället för 1,800 om året alldeles icke utgöra något bindande skäl att bevilja honom högre pension än beloppet af förra lönen, 1,800 rdr, i fall man vill gifva honom någon pension alls, hvilket icke torde vara eförtjent, då hr Carlsson onekligen med god vilja skött sin tjenst. kok ok En insänd artikel af motsatt syftning till den härofvan och den i gårdagsbladet införda får icke undertryckas. Den lyder så: ; Frågan huruvida förste stadsläkaren Carlson är berättigad till pension kan visserligen anses vara tvifvelaktig, då sundhetsnämnden så säger, men insändaren tror, och många med honom, att sällan någon af stadens tjenstemän dertill varit mer meriterad, och kunna handlingarne i dessa afseenden åberopas. Något fattigdomsbevig lärer icke behöfvas, då fråga är om en rättighet. Han, lika litet som någon annan tjensteman, kan för sjukdom afskedas, och får sålunda, om han nödgas qvarstå, tjensten skötas af vikarie. Tisdagen den 30 november 1869. Icke stadsfullmäktig.