Dagens Nyheter – 26 november 1869, sida 2

dito dito at 1565 utan notering; 21 procents dito dito 1861—62 83!1. eta På Forssavattnen:; En båtfärd; omtalad af Gubben Noach. I. en. herrlig trakt af norra Helsingland ligga de 8 k. Forssavattnen, sträckande sig alitr uppifrån proviasen3 största lugnvatten, de bergomkransade Dellarne, till hafvet. På många är hade jag icke gjort någon båtfärd utefter detta bötydiliga vattendrag; och det vär derför med så mycket större glädje jag omfattade tillfället att i sällskap med en för fiske och. jagt vurmanrde vän från den goda och glada ståden Hudiksvall förnya bekantskapen med den friska och storariade nätur, som omgifver desst vatten, och det kraftiga ock geästfria folk, som bygger Och bör vid dess stränder. I akt och mening att företaga denna färd, stodo : vi alltså en vscker jaliatton på. plats formen vid Hudiksvalls jernvägsstation, afvaktande tågets afgång till Forssa, derifrån vår båtresa skulle börja. Snart sutto vi idstufvade i en för sommaraftonen3 ljumma vindar öppen vagn — och 8å bar det af med ilände fart. Genom en leende odlad bygd; ståtliga furuskogar och grönskande lundar af björk och al går vår väg mor Forssa kyrka. Vi medfölja dock ej ända dit, utan stiga af vid en närmare belägen anhalt-siation och säga der ett bastigt farväl åt det brådskande jernvägståget, som om ett par minutef har ilat oss ur sigte. : Na öppaer sig för vår syn en skön vy af Helsirge-raruren. Framför 0ss ligger den utomordentligt vackra Forssa Kyrksjö och deromkring omvexlande dal och nöjd, skog och berg, af heilzå sednare Siorberget: är ett hufvud högre än de andra. I. minnet framstå många glada hågkomster från åtskilliga jagtäfventyr i dessa. vidlyftiga skogsmarker, och jagtälskarea känar sig här litsom homma, när han befinner sig midt uti cn natur, -som, ebrra oålad och tämd i dal sträckningarne, deromkKring utvecklar sig i obunden frihet, med lust och fröjd. I brist på annat och bättre kommusikationsmedel tsga vi nu våra undersåter i anspråk och styra kosan sill Lunds by, der vi kanna vara säkra på stt få cit godt nattqvarter hos den genomhedsriige f. riksdag:raannen Lari: Andersson, socknens rikaste odälmaän. Promenaden dit går äfven genom en särdeles täck ratar, som nu står i sia fulla sommarfägrirg. :Urder: vägen narrade gång efter annan min väns starka och klarg: folia stämma skogens ekon att försöka sig å vackra Hej.inga-melaliarna. och snart Båndåa sig med denna musik dåne; af den väldiga Lunda-forssen, antydande att vi nu nalkades målet för aftonsns vandring. Här och der mellan skog och äng framskymtar en flik af det vattendrag vi i morgon skola befara och låter 033 ana en njutfing, full af lekande bekag. 1 Ett gevär och ett gädd-drag bör man ej försumma att medtaga på en dylik färd, och vi voro också för:edda med dessa öariiklar. Framme vid fors:en, som hsimlar af präktig laxöricg, kastar min vän med öfväd hard draget i strömhvirfvelo; men vars sig ru att det hårdsmälta betet var för stort eller illa könstraeradt -— 108 af, i den aftonen fingo vi intet. : Vid inträdet hos riksdagsmannens satt husets hela personal — visst tjugo personer — vid qvällsbordet. På gammalt hederligt bondevis satt den åldrige husbonden vid bordsändan, men de bastanta rätterna voro lika för alla. Jag kunde icke nog beundra den förträffliga aptit, hvarmed bordssällskapet länsada det ena fatet efter det andra, men också hade alla haft ett styft arbete med Höbergningen den dagen. Afven för o3s framsattes beredvilligt det bästa, huset i hast förmådde, i ett af de präktiga, med prålande lyx möblerade gästrammen, der allt — som vanligt i förmögna bondehus häruppo — förråde rikedom, men föga eller ingen smak. Man har sagt, att Forssa-bon är dryg, och detta påstående kan väl ega skäl för sig. Men han är redbar, kärleVälen ock fättfråm