Dagens Nyheter – 26 november 1869, sida 1

FANTA RAARRD ARR, BR GS nens framgång. Hr Kinmanson anförde flera skäl emot bifall till lagutskottets hemställan, men framställde ej något bestämdt yrkande, utan ville låta bero vid hvad arnidrå kammaren gjorde; sedan den första redan afslagit betänkandet. Hr Lindhagen framhöll i sitt anförande såsom hufvudskäl, att genom öfverståthållarens ordförandeskap i stadsfullmäktige och deras beredningsutskott beredes ett högst hyttigt sambätid mellan öfverståthållareembetet och åen kommunala styrelsen samt en nödig kontinuitet i ärendenas behandling. Det svarades att den förra kan vinnas derigenom att öfverståthållareh skulle ega öfvervara och deltaga i öfverläggningarne, och att hvad kontinuiteten beträffar denna åstadkommes -derigenom att beredningsutskottet, der ärendena från de särskilda nämnderna sammanlöpä; ännu hade i det närmaste samma ledamöter som det fick år 1863. Deremot har det visat sig att kontinuiteten icke kunnat genom öfverståthållarens ordförandeskap bibehållas, ty det har händt, då den vigtigaste frågan, eller frågan öm khufvudstädens budget förevarit, att öfverståthållaren varit frånvarande ocu hans plats intagen af underståthållaren. Det anmärktes att landstingen ha större frihet än hufvudstadens stadsfullmäktige, ty till ordförande i de förra äro landshöfdingärn icke sjelfskrifna; utan tegeringen kan förordna, och förordnar verkligen, andra personer till ordförande. Hr Stråle, som understundom vid riksdagen ådagalade hela den frimodighet som ligger 1 hans lynne; sade; med erinran ! om den härofvan nämnda instruktionen för öfverståthållareembetet, att öfverståthållaren i Sveriges hufvudstad eger I större och mer obegränsadt inflytande, än det män i allmänhet plägar anse tillkomma en pascha af tre hästsvalisät; hvarpå exempel skulle kunnat anföras. Han påstod att i Sverige icke finnes någon embetsman, utrustad med så stor absolut wakt, ova Stockholms äfranotåt. hållare; och att denna makt måste i de alldra flesta fall vara stridande mot kommunens sjelfstyrelse, det ligger i öppen dag. Kommerserådet Sjöberg, om än icke i alla frågor stående långt åt venster, var dock en af de mest sjelfständiga män inom andra kaminaren, och han visade det icke minst under denna diskussioi. Det var han som anförde den märkliga instruktionsparagraf, vi härofvan intagit, och han tillade: Denna märkvärdiga paragraf har ännu i denna stund en betydelse, som icke får förbi:ea, och den förklarar möjligheten af en hel mängd besynnerliga förhållanden. I densamma finnes uttryckt eniviss mån ännu förherrskande uppfattning af öfverståthållarens ställring till Stockbolws befolkning, och denna uppfattoing är det ock, som mer eller mindre medvetet ligger till grund för valet af de personer, som till platsen befordras. Dervid har man egentligen ej fäst sig vid, om den ifrågavarande personen varit i besittning af de egenskaper, som erfordras för ett rätt uppfyllanda af öfverståtbållarens många och olikartade funktioner i hans egenskap af stadens främste styresman, utan först och företrädesvis, om personen och hans samhällsställning varit sådane, att hau kuzde på hufvudstadens bofolknivg utöfva det helsosamma tryck, fö Re 5 a a AR