Aro kommunalstyrelserna att anse såsom publika verk?. Vi omnämnde i en artikel i onsdagens nummer att en person blifvit af drätselnämnden vägrad protrokoll öfver ett derstädes -handlagdt ärende samt att justitieombudsmannen icke upptagit de klagomål; som -deröfver anfördes, emedan han förmenade att hans instruktion icke be rättigar Honom att åtala kommunalmyndigheter, enär dessa icke skulle vara att anse såsom embetseller tjenstemän. Klaganden har nu vändt sig till justitiekansleren, och då här gäller en ytterst vigtig fråga, nemligen huruvida allmänheten eger rätt att få del af sina kommunalverks Handlingar. eller icke —, eventnuelt till och med huruvida alla efter 1809 nybildade embetsverks protokoller och beslut skola kunna undanhållas offentligheten. eller. icke, så ha vi ansett oss böra meddela klagandens skrift, hvaraf vi erhållit del. Med uteslutande af ingressen lyder den så: Enligt vällofliga drätselnämndens, såsom jag vågar anse, väl mycket inskränkta tolkning af grundlagen, skulle nämnden icke vara att hänföra till hvad 2 8 4 mom. tryckfrihetsför ordningen afser med orden beredningar, kommissioner, förvaltningar samt publisa verk; hvarför nämnden jemväl anser sig icke bafvs skyldighet att, till hvilken det vara må som sådant äskar, lemna kännedom om fattade beslut eller vidtagna åtgärder; emedan det otvifvelaktigt mången gång: skulls försvåro och menligt inverka på förvaltningen, om hvad som inom en rämnd afbandlas komme till allmänhetens kunskap. Huru naturlig jag än må finna drätselnämndens åsigt om det beqväma och således mindre försvårande för göromålen uti att undandraga sig den kontroll, som ligger i allmänhetens rätt att taga kännedom om nämn dens åtgöranden, kan jag likväl ej finna mig nöjd med nämndens beslut; enär detsamma är uppenbarligen stridande mot grundlagens mening: och ordalydelse. Jag anser det likväl obehöfligt att härom orda något vidlyftigt, alldensturd grundlagens bestämmelser härutinnan äro fullkomligt tydliga, och åtnöjer mig derför med-att fästa uppmärksamheten å, att 2:dra 4 momentet tryckfrihetsförordningen uttryckligen talar om heredningar, kommissioner och förvaltringar. Till någon af dessa måste drätsslnämnden ovilkorligen kunna hänföras. Men, om något tvifvel skulle återstå, så bör väl dstsamma bortfalla, när man tager i betraktande uttrycket publika Verk, ty ingen lärer väl vilia komma och påstå att drätselnämnder är ett enskildt verk. Dertill kommer att nyssnämnde moment äfven säger, att som det blefve för vidlyftigt att alla förekommande ämnen, mål och ärenden med noggrannhet utsätta, skall det stå hvar och en fritt att taga kännedom om allt hvad som i tryfrihetsförordningen icke Vidare torde det vara tydligt och klart att grundlagen icke blott skall afse de publika verk och inrättoingar, hvilka fanzo3 då denna lag antogs, utan jemväl alla som uppkommo under: den tid nuvarande grundlag i förevarande fall är gällande; ty om detta ej vore meningen, så skulle grundlagen ändras hvarje gång ett nytt allmänt verk för staten eller kommunen ifrågakomme, eller ett förut befintligt sådant förändrade namn, Exempelvis. tillåter jag mig nämna kungl. armåförvaltningen, hvilken icke fanns, när nu gällande. grundlag antogs. Det var då i stället kungk krigskollegium. När grundlagen skrefs funnos ej heller statistiska centralbyrån eller bränvinskontrollbyrån; men ingen torde väl derför påstå att dessa publika verk, mindre än andra, äro skyldiga att ställa sig till eftzrrättelse grundlagens föreskrifter). Aneeende det. nu anförda vara tillräckligt för ådagaläggandet af min rättighet, att ho3 drötselnämnden få utlösa den af mig begärda handling, får jag, som blifvit denna rätt för vägrad, vördsamt anhålla att hr justitie kansleren måtte upptaga mina här anförda klagomål och förnjelpa mig till min rätt samt, i d:n mån lagen medågifver, föranstalta om, att drätselnämndens ledamöter måtte för de) Det hade varit mera lämpligt om klaganden anfört jernvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen. TY AT