Dagens Nyheter – 22 november 1869, sida 2

sökning rörande den förmenta komplott, som man med buller och bång utbasunade, men hon kan icke förhindra, att ljus sprides öfver de beklagliga uppträden, i kvilka myndigheternas roll ännu är omgifven af moln. Sak samma är det med de blodiga dramer, som spridt fasa och sorg i två hufvudorter för industrien. (Aubin och Ricamarie.) Utom interpellationerna, som gifva dem tillfälle att framställa frågor till de makthafvande och underkasta deras handlingar kammarens omdöme, kunna de deputerade begagna sin rätt till initiativ och i lagförslag tramlägga de reformer, som synas dem omedelbart nödvän liga. Den första angår sjelfva valet af ITagstiftande församlingen. Intet regelbundet framåtskridande är att förvänta utan en grundlig förändring af lagstiftningen i denna vigtiga punkt. Regeringen kan icke behålla den rättighet, hvaraf hon gjort ett så skamligt bruk, att bestimma och förändra valkretsarne: denna rätt tillhör lagstiftaren ensam. Omröstningen bör befrias från bördan af en förutgående ed och från all inblandning af makten. Hennes upprisatighet bör garanteras af kommunalt oberoende. I detta afseende äro alla opartiske ense. Undertecknade efterkomma endast den allmänna önskan, då de genom ett lagförslag begära, att märerna skola väljas, och yrk:, att Paris och Lyon åter skola ställas under den allmänna lagens välde. De böra på samma gång tillförsäkra -kommunerna frihet att styra och ställa och befria dem från ett förmynderskap, som förlamar dem. Valfriheten och kommunalfriheten skulle vara kraftlösa, i fall de olidliga privilegier, som statens tjenstemiin åtnjuta, bibehölles. — Äfven i detta afseende är den allmänng meningen otvetydig, och det lagförslag, som skall upphäfva artikeln 75 i konstitutionen, blir för henne ingenting annat än en rättmätig och sentida upprättelse. På samma sätt förhåller det sig med militärlagens afskaffande. Denna lag, som innebär en dubbel hotelse mot treden och friheten, utarmar landet genom att beröfva det dess fruktsammaste hjelpmedel. Den bör upphvas och ersättas af ett system, som beväpnar nationen till fäderneslandets och hennes fria statsinrättningars försvar. Såsom sanktion på detta system måste det öfverlåtas åt nationalviljan att besluta krig. I undertecknades tanke utgöra dessa reformer lifsvilkoret för ordning och framåtskridande. För att förbereda detta måste pressen befrias från sina fjettrar. Upphifvande af kaution och tidningsstämpel; återinförande af jury; beslut om frihet för boktryckerier och bokhandel — detta är hvad oppositionen yrkar soch som undertecknade skola föreslå i kraft af sin rättighet till initiativ. De skola slutligen påyrka upphäfvandet af artikeln 291 i code pånal samt associationsfrihet; revision af lagen om sammankomster, hvarvid de godtyckliga föreskrifter skulle utgå, hvilka, på samma gång de äro förödmjukande och begränsa utöfningen af en väsentlig rättighet, uppreta sin nena och gifva upphof till konflikter, som alltid äro beklagliga. Då undertecknade deputerade sålunda angifvit de förnämsta föremålen för sin nuvara de omtanke, göra de ej anspråk på att uppstilla ett fullständigt program och uttömma förteckningen på de förordningar, hvilkas utförande de eftersträfva. De ha helt enkelt velat antyda hyad som synes dem angeläget och oundgängligt och obestridt af alla upplysta sinnen. Då de fullgöra detta värf, förklara de, att de endast följa sitt samvetes maning. Detta manifest bildar en fana, kring hvilken alla de liberala skola sluta sig, som vilja förekomma ett blodigt upplopp. En ny revolutionär tidning har på sednare tiden varit väntad i Paris, I går skulle första numret utkomma. Bladet skall bära den från första revolationens tid så beryktade titeln: Pere Duchesne, namnet på den tidning som Marat utgaf. Franske biskopen Dupanloups herdebref, hvarom telegraten redan meddelat en kort underrättelse, har väckt mycket uppseende. Hr Dupanloup, som redan år 1849 utnämndes till biskop i Orlans, har i synnerhet under sednare åren lifligt deltagit i den offentliga: diskussionen om tidens stora politiska och religiösa frågor, och han har derunder ådagalagt en liberalism, föga vanlig ho: prelater. I herdebrefvet förklarar han proklamerandet af påfvens ofelbarhet (frågan härom skall förekomma vid ekumeniska mötet) för högst oförnuftigt, emedan det skulle strida mot tidens anda och sålunda vara vådligt. Derigenom skulle den mängd dissenters, om hvilkas återförande till romerska kyrkan man icke bör förtvifla, ännu mera fjermas från henne. Till och med hos katolska regeringar skulle ett sådant proklamerande uppväcka misstro och hat mot påfvedömet. Biskopen: erinrar vidare i tadlande ordalag om att flera påfvar förvexlat den andliga makten med den verldslina AnNh vält an föra mnmagsanda hawrallestnad