Dagens Nyheter – 22 november 1869, sida 2

dom tillhörde honom; mem det synes mig stundom som sväfvade hans ande öfvei dessa saker, och det är detta jag har svårt att unna dem. Det första som här mötte mitt öga var de två oljemålningar -som hängde i salen på Skoglösa, dessa återkal: lade hela min barndom. Välsignelse! välsignelse öfver hans minne! I morgon ämnar jag hålla gudstjenst på mitt sätt vid Staälpet; det lär ligga blott en knapp mil härifrån. Då de öfriga resa till julottan, går jag dit obemärkt. Jag borde sluta detta bref, som hotar att blifva alltför långt; men ännu några ord. (En vän får hafva tålamod!) Jag talade om att de nämnda taflorna återkallade min barndom; ännu något annat har denna afton rifvit upp mina tidigaste hågkomster. Doktor Bernard medförde en syster, ett charmant fruntimmer. Hennes ansigte syntes mig bekant, men förgäfves frågar jag mig när, hvar jag sett henne. Det sväfvar dunkelt för mig, att mina fingrar, då jag var liten pys, lekt med detta rika, kastanjebruna hår, att dessa milda ögon mången gång leende följt mina lekar — men jag vet icke — förmodligen förblanda mina hågkomster hennes och min mors bild, ty äfven hon hade ett sådant der rikt, vackert hår; huru gom helst, så ligger häruti säkert ingen ledning för uppdagandet af min dunkla härkomst. Flon, så väl som major