Dagens Nyheter – 19 november 1869, sida 2

ett lyckligt sätt återgifvit den tanke som lifvat honom. Taflan var utförd med mästerskap. Den andra taflan visade under en nattlig, af några få stjernor upplyst himmel ett fartyg, som majestätiskt gled fram för en sakta bris på vida oceanen. Intet spår af land syntes, endast en naken klippspets höjde sig i fjerran öfver vattenbrynet, På fartygets däck syntes några matroser i röda tröjor, makligt utsträckta och med hufvudena hvilande mot de ringlagda trossarne, ljuft inslumrade under blind förtröstan till god vind och en molnfri himmel. Blott en enda man vakade ombord, och denne var sysselsatt att borra fartyget. Midtunder sitt ifriga arbete sände han triumferande och småleende sin blick ut öfver rymden; men blicken stannade som fastnaglad vid klippspetsen ifjerran. Ofvan denna spets höjde sig en lätt sky, en stjerna tindrade klar i dess närhet och upplyste den öfversta randen. Bakom skyn syntes dunkelt profilen af ett ansigte och derifrån glänste klart och genomträngande ett öga, hvarifrån en stråle föll rakt på brottslingen och hans blick stelnade, hans hand förlamades och fartyget gled lugnt och ståtligt fram med sin sofvande besättning. Ser dig intet menskligt öga, Odens öga ser dig . Höns Fy visst, mumlade ynglipgen, som nu stod försjun