Dagens Nyheter – 19 november 1869, sida 2

HKorrespondens från Norra Amerika. (Till Dagens Nyheter.) Newyork den 24 okt. 1869. Tredje brefvet. Några sidor af lifvet i Newyork. (Forts3.) Jeg undrar, hura många skytteföreningar dagligen genomtåga systerstäderna Newyork och Brooklyn! Åtminstone har jag aldrig lemnat min bostad vid East Broadway utan att möta en eller flera af dessa skaror, företrädda af bullrande masik. I synnerhet utmärka sig tyskarne genom en prålande och besynnerlig utstyrsel: der äro förridare med fjäderbuskar i hatten, mångfärgade skärp om lifvet, pampen vid sidan och en kuriös tingest af färgadt papper i handen. (Hvad det sistnämnda skall föreställa har jag icke lyckats utfundera.) Stundom utgöres första ledet af karlar i korta frackar, med masker för ansigtet och hvita, till medjan gående skägg. Så komma några led skyttar; efter dem en gosse och en flicka, bärande fanor och för öfrigt i fallständig lindansarkostym; så återigen skyttar och slutligen en man, som bär en bekransad skjuttafla. Det hela företer ett klumpigt och narraktigt skådespel, och den medeltidslika, karnavalsmessiga ståten tager sig helt underligt ut i det nyktra och prosaiska lifvet på Newyork gator, bland hvars buller och trängsel det snart förlorar sig. Dock har den här och der framkallat ett flyktigt småleende — om af ömkan eller sympati lemnar jag derhän. Medan jag är ute på gatan, må jag gerna säga ett ord om de cars (spårvagnar), som stundeligen passera förbi mig. De äro ett slags omnibussar, som till ett orimligt lågt pris fortskaffa vandraren. För 6 cents (omkr. 18 öre svenskt) åker jag sju å åtta engelska mil i dessa cars, hvilka gå på räler. och sålunda äro i stånd att efter två hästar föra mellan 20 och 30 passagerare. Det står för öfrigt hvarje annan åkande fritt att begagna rälvägen, blott han icke uppehåller cars, hvilkas kuskar med hvisselpipan kommendera nonom att öka farten eller, om hun det ej kan, lemna rälen. Dessa rälvagnar, som vi svenskar på närmaste håll sett i Köpenhamn, äro utom all fråga en förträfflig uppfinning, men lida dock af en stor olägenhet. Om t. ex. en vagn kommer ur spåret (hvilket ofta händer), fordras kraftiga ansträngningar för att rätta detta, och häraf föranledes en icke obetydlig tidspillan. Sålunda observerade jag en gång, hura af en sådan anledning icke mindre än 17 cars måste stoppa, hvarigenom vid pass 350 passagerare fingo underkasta sig ett uppskof af dryga tio minuter. Amerikanarne visa vid sådana tillfällen ett aktningsvärdt tålamod. Det är två frågor, man ofta får höra i Newyork: Are you born in America ? — och — Sprechen Sie Deutsch? Den förra är helt naturlig för en verldsstad, som oupphörligt mottager individer från olika länder