Dagens Nyheter – 17 november 1869, sida 2

Ferdinand de Lesseps och Suez-kanalen. Den händelse, som i dessa dagar sammanfört så många notabiliteter i Egypten och som lagt beslag på hela den civiliserade verldens uppmärksamhet, åtminstone för ögonblicket, har en så ingripande betydelse i flera riktningar, att det måste hafva sitt stora intresse att närmare lära känna Ferdinand de Lesseps, den man, som gifvit impulsen till anläggningen Suez-kanalen och trois allt motstånd med en utomordertlig energi genomfört sin stora plan. Lesseps, född 1805, är son af en i Frankrike icke obekant författare, baron de-Lesseps, hvilken, bland annat, ledsagade La Peyrouse på dennes verldsomsegling och sedermera utgaf hans resebeskrifning: Då fadren sednare inträdde på den diplomatiska banau an dog som fransk konsul i Lissabon) kunde utan svårighet öppna samma väg äfven för sin son, och vid 20 års ålder blef också Ferdinand de Lesseps anställd som attachå vid general konsulatet i Lissabon, År 1827 förflyttades han från denna plats till utrikesmini-teriet i hän delsdepartementet, hvarefter han det följande året anställdes vid gemeralkonsulatet i Tunis. Hans wistande derstädes blet helt kort, men han fick derunder dock bevittna Algiers eröfring af Bourmont, och blef af hans efterträdare, Clauzel, användi ett förtroendevär?, hvilket vittnade om den stora aktning, han för sin duglighet redan tillvunnit sig. Lesseps blef nemligen afsänd till Coastantineh för att ordra förhållandena i denna provins. År 1831 flyttade han till Egypten, hvarest han i två år beklädde vice-konsulatet. År 1833 utnämndes han till 2dra gradens konsal i Kairo, Tvenne gånger bestred han generalkonsulas befattning, nemligen vid den svåra pest, som härjade Egypten under åren 1834 och 1835 och medtog en tredjedel af befolkningen i Alexandria För under denna tid visade förtjenster och uppoffringar erhöll Lessepzs 1836 hederslegioner. Samma år utnämndes han till Frankrikes representant, och under loppet af detta och det följarde året var han vittne till: de vigtiga tilldrag:lserna i Östern, hvika hade Syriens eröfring till följd. Medan Egypten var herre öfver Syrien begaguade han sitt inflytande för att ber:da dervarande kristna cn säkrare existens och håfdede derigenom Frankrikes gamla isflytarde i dessa trakter. Efter begärdt och erhållet afsked å1:ervärde han till Paris, men blef redan 1838 uträmnd till konsul i Rotterdam, der bau setannade ectt år, hvarefter han beklädde konsulatet i Malaga till 1842, då han förflyttades till enahanda befattniog i Barcelona. Det var en olycklig och orolig tidpunkt för Spanier. Den unga, omyndiga drottning Isabella hade till regent eraållit Espartero, hviikens hela regering.tid var en oafbruten kamp mot upprorsstiftare, hvar-vid Barcelona isynnerhet utmärkte sig för ett envist motstånd mot hans åtvärder. Dertill kom, att de diplomatiska förhållandena mellan Frankrike och Spanien ej voro de bästa, bland annat derför att franska undersåter blifvit på mer än ett sätt misshandlade. Redan innan Loasseps tillträdde sin bofattnirg hade franska regeringen sett sig nödgad att afsända örlogsfartyg till Barcelona för att skydda franska undersåter derstädes, och det var under sådana förhållanden ea grannlaga förtroendepost, hvarmed Lesseps bekläddes. Då staden slutligen reste sig till öppen kamp och Espartero personligen gick att dämpa upproret samt hotet om bombardemanget blef bekant, föranledde Lessep3 allvarliga föreställningar att detsamma blef upp:kjutet, och då staden ändtligen började beskjutas, mottog han på dei hamnen liggande fravska krigsskeppen och förhyrda köpmansfartyg alla flyktingar, både spanjorer och fransmän, och bland de förra till och med upprorets hufvadmän. Lesseps ledde sjelf irskeppningen — de andra konsulerna utom den es gelska bade lemnat staden — och han var den siste, som gick ombord. Då bombardemanget slutat, lät han 300 franska matroser gå i land och bjolpa till vid eldsläckningen i den till hälften ödelagda staden. Detta vackra och modiga förhållande blef icke obelönadt. Från Marseille fick han en smickrande adress; fransmännen i Barcelooa läto slå en medalj till hans ära; hans byst i marmor blef uppstäld i en offentlig lokali staden, och fem främmande regenter skyndade att dekorera honom 0. sS. Vv. Eudast England bemötte horom med otack, och en häftig polemik uppstod mellan engelska och franska tidningar avgående Lesseps förhållande. Utnämnd till generalkonsuli Barceloza 1847, hemkallades han följande året till Paris vid revolutionens utbrott för att afgå