berätta om du vet något mera angående olyckan. — Neej, baresta att di sa ve Aneby, att broa hade varit sönder och att detta vålla olycka; men märkeligt va att e lita stun förut hade mjölnarns pojke varit ute och då hade han sett en herre som också hållit på att dimpa i; pojken fattaen irocken och sa te honom att han skulle akta sig och då skulle den herren befallt pojken att genast säga te faren att han skicka ut och laga broa eller spärra vägen; men si som di alltid söla när något illa ska ske, så kom inte dränga förrän de va för sent; men si då såg de den samme herren stå ve ett träd ett stycke derifrån, och det tycks såsom han kunde skrikit åt den som kom åkande; men det ä då sannt att de blåste mycket och skäliga mörkt va de me. — Jaha och skäligen hastigt gick nog alltsammans för sig, så det är alltför troligt att den omtalade herren hvarken kunde se eller förekomma olyckan. Vet man hvem han var? — Neej, det va ingen som känt igen honom. Pojken sa att han hade en bredskyggig hatt på hufvudet, det va allt hvad han kunde säga. — Ja, olyckan är tyvärr skedd. Gå nu in i köket, du min gosse, så får du nog något att förtära medan du hyilar dig. — En lång stund förgick, efter karlens