Dagens Nyheter – 8 november 1869, sida 1

annan af deruti förekommande bestämningar skulle kunna skäligen göras, har jag likväl, vid öfvervägande af dylika anmärkningars mindre vigtiga beskaffenhet, gamt i betraktande jemväl deraf, att förslaget, om det godkännes, synes mig icke böra föranleda värre svårigheter än dem, som nu för handen iro, utan fastmera tjena till undanrödjande af åtskilliga mest i ögonen fallande oligenheter utaf gilllande stadganden, kommit till den öfvervygelse, att hvad emot förslaget förekomme icke kunde vara af nog vigt att rättfärdiga ytterligare uppskof med en af onekligt behof påkallad lagreforms förande tramåt; hvadau ifrågavarande lagförslag af mig lemnas utan sirskilda erinringar, Många andra anmärkningar mot förslaget gjordes af de afstyrkande justitieråden. I. Riksdagen antog en ny lag om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära. Högsta domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Carleson, Wretman, Rabe och Dreijer) ansågo sig icke kunna tillstyrka bifall: till nämnde lagförslag, enär det hvilade på samma grundsatser som det af dem likalede3 afstyrkta förslaget, hvilket i puukten I. är omförmäldt. Justitierå det Södergren ansåg allmänna kyrkomötets samtycke böra inhemtas. Justitierådet Iggeström lemnade förslaget utan anmärkning. Ett af de vigtigaste formella inkast, som mot förslaget gjordes af medlemmar utaf Högsta domstolen, var det att då förslagets rubrik anger att dess stadganden endast skola gälla för främmande kristha trosbekännare, skulle genom dess antagande vissa föreskrifter rörande andra trosbekännares förhållanden komma attsaknas. — Vidare anmärkes att enligt 3 skulle medlem af svenska kyrkan kunna från henne utträda och anses från henne gkiljd, utan att ingå i annat; här i riket befintligt, tillåtet religionssamfund. Detta anse hrr Dreijer och Wretman antingen opåkalladt eller betänkligt. TI. Riksdagen antog ett förslag till ändriggar i konkurslagen: borgenärseden skulle afskaffas (den skall nu afläggas när någon borgenär det yrkar) och ackord ej få fastställas, med mindre det lemnade minst 25 procent af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer som det angår och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda. Högsta domstolens fleste ledamöter (hrr Södergren, Carleson, Wretman, Rabe och Dreijer) förenade sig om ett afstyrkande utlåtande, i följd af ofullständigheter i de nyföreslagna stadgandena. Hr Alexanderson ansåg en af de anmärkta ofullständigheterna (nemligen att stadgande saknas, det säkerhet för ackord skall ställas) kunta vid expeditionen af lagen undanrödjas, men instämde i anmärkningarne rörande edgångens upphörande. Hr Iggeström tillstyrkte bifall till riksdagens förslag. IV. Riksdagen hade antagit ett förslag till lagstadgande, så lydande : Såsom tillägg till hvad lagen i 15 kap. Rättegångsbalken angående laga fullmäktig innehåller, förordnas som följer: Vid hvarje allmän domstol skola minst två skicklige män bemyndigas att såsom fullmäktige tillhandagå parter, som dem anlita. AT Ra ES RA