Dagens Nyheter – 8 november 1869, sida 1

han tög ett steg tillbaka och lät sin till välkomsthelsning utsträckta hand slapp sjutika ned efter sidan. Den besökande sänkte sin blick mot golfvet och afvaktade med synbar oro det första ord som skulle utgå från värdens läppar. — Bedraga mig mina ögon eller är det Rudolf v. Stegen, jag här framför mig? — Ja, broder! Det är så: — Broder — eftersade häradshöfdingen långsamt, och ett hånfullt leende spelade kring hans läppar. Rudolf! Det är aderton år sedan vi skildes som bröder, och hvad som under de Hyss föregående. och nästföljande åren passerade var föga egnadt att komma 088 att någonsin mera mötas som bröder, Hvad har fört dig hit? — Hoppet om att tiden mildrat din rättmätiga bitterhet mot mig. — Det hoppet har bedragit dig. Aderton års lidanden äro ej egnade att mildra eller utplåna. — Låtom oss derför ej röra vid det förflutna — jag känner att jag då ej längre är mig sjelf mäktig. — Säg helt kort hvad du vill här? : Den besökande såg obeslutsamt rakt framför sig. Han for med handen öfver sin i kallsvett badande panna, hans ansigtes tilltagande blekhet afstack allt mera bjert mot det ramsvarta håret och hans läppar rörde sig utan att ett ord kom öfver dem.