Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 1

tysk prins, som vill taga Lovisa till gemål på venster hand. Sådant brukar hända, som du vet. — Prat! genmälde Jane, som om det icke funnos tillräckligt vackra qvinnor i Tyskland att välja på, utan att en prins skulle behöfva resa hit och fria till Lovisa Ellison, som åtminstone i mina ögon visst icke är någon skönhet. Hur kan du tala så dumt, Lucy? — Men tycker du inte det är besynnerligt att de icke presentera honom för sina vänner? Jag tror han aldrig syns utom hus, sade Lucy. Och tillgripande en ny gissning, fortfor hon: Kanske det är en politisk flykting. . — Det vore ej så omöjligt, sade Jane. Det var en ljus id! Jag begriper bara inte huru du kunde hitta på den. Lucy höll på att yttra något om att hon väl kunde vara lika fyndig som systern, då de blefvo afbrutna af ett bekant fruntimmer. Fru Albury bjöd dem hem till sig efter de voro så nära hennes bostad, och de samtyckte dertill. Under samtalets lopp nämnde Jane att de hade besökt fru Ellison. — Apropos, sade fru Albury, kan ni säga mig hvem den unge, vackre mannen är, som jag har sett några gånger i sällskap med Arthur Ellison. — Ah! utropade Jane, han går ut således, efter ni har sett honom?