Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 1

Stockholm, tryc NN ns österrikisk-ungersk stormakts-politk skall hädanefter följas, äfven om den skulle medföra ett nytt krig, nödvändigt för det helas anseende, väl och framgång. Om något liknande eller motsvararde skall utveckla sig i de andra stora agglomererade staternas författningsförhållander, torde länge förblifva oafgjordt. Dock ser man tydligen att det är mycket svårt för stater, sådana som Preussen och:ltalien, att förena contralisationssystemet med parlamentarismen. För att tillfredsställa den sistnämnda har det nya Preussen i förening med nordtyska förbuidet tre olika instanser: den specieila landtdagen, förbundsriksdagen och tullparlamentet; men mellan dessa instasser har man ärna ej kunnat åvägabringa önskvärd barmoci. Regeringen har ännu ej kunnat vinna hvad hon väl i främsta rummet åsyftat: en tillräcklig bevillning till ökande af sina inkomster, som behöfvas för betäckande af de stora med upprätthållandet af Preussens och förbundets ställning såsom stormakt förknippade utgifterna. Målet kan endast genom eftergifter från det ena eller andra hållet nås. Antisgen måste landtdagen för Preussen bevilja större skatter eller förbundsriksdagen anslå större bidrag till gemensamma utgift:r eller också tullparlamentet genom förhöjda tullsatser öka hela tullförbundets inkomster. Sker intet af detta, får Preusson lof att i väsentlig mån afstå. från rollen af europeisk stormakt. Hvilketdera al dessa alternativer kommer att väljas? I Tyskland har federalismen utbildat gig under oiika former från medeltiden intill våra dagar, och den är ännu icke, såsom i Frankrike, tillbakaträngd af ett starkt centraliserande system, lika.å litet som den nya preussjska statsoch förbundsidn till dato kan vägas ha övervunnit de inre svårigheter, som ställa sig i vägen för dess genomförande. Det nya Preussen har, likasom Österrike — Ungern, stora inre uppgifter att lösa, iunan det blir en fast gruudsd makt med fria i.stitutioner. De vägar, som hittills följt: i de båda länderna, skiljs sig från hvarandra så till vida, att i Österrike—Ungern nu finnas två vid sidan af hvarandra stående folxrepresentationer, hvaremot de tre preussiska parlamenten ingå uti och på sådant sätt begränsa hvarandra, ; I Itslleu framträda val Icke för närvarande fordringar i. såmma riktning med någon hbatydlig styrka; men-så har icke heller centralisationssystemet här visat sig nog kraftigt att öfvervinna de iure mötsatserra; och det understödjes alltför litet af ett parlament, som ännu ej uppnått nödigt lugn och anseende. De särskilda delarae af det förvrade Italien äro ännu så olikartade, att en fullständig sammanslutning under en central regering knappt låter tänka sig. Federalismen torde äfven här visa sig vara den enda säkra vägen till en verksam och krsftig förening, i synnerhet då den Spuänhing, hvari det hela nu befinner sig med anledning af fordran att: erhålla Bom till hnfvudstad, upphört att sammanhålla de spridda krafterna, Sjelfya England besväras al federativa ider och fordringar. Icke nog med att Irland vill vara sjelfstöndigt, äfven de stora kolqnuierua i Nordamerika, södra Afrika och Australien begära autonomi, utan att likväl vilja icgå på en politisk skiljsmessa från moderlandet och sålunda afstå från de:s beskydd. Undjer sednare tider ha dessa kolonier börjat tänka på att få taga del i engelska parlamentet genom alt ditsända represeatanter. För att öfveriägga om medel till detta övskaingsmåls vinnande är det meniogen att hålla en kongress i London, som sauxolikt skall sammanträda nästa vår. Det skall bli intressant att ge, huru engelska regeringen, som sjelf redan betraktar sig mera såvom en asiatisk än en europeisk stormakt, kommer att upptaga denna