Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 1

sin unge vän alt blifva deras bundsförvandt, så att vid systrärnes nästa besök gjorde Ernst Manheim en hastig reträtt, qvarlemhände hatt och hanskar på ett bord. Jane Priors skarpa blickar upptäckte dem genast, men hon nöjde sig för denna gång med några anmärkningar öfver att folk hade så många hemligheter etc. En annan gång, då de sutto hos fru Ellison, hörde de en karlröst i rummet nästintill talande till Lovisa, och denna omständighet bidrog ytterligare att öka deras längtan att få se den okände. På hemvägen yttrade Jane till sin syster: — Det är ditt fel, Lucy, du är så nyfiken. — Nå, jag måtte säga! utbrast Lucy. Hvem var det då, om jag får lof att fråga, som ryckte bandet från Lovisas hals för att få se på målningen? Jag bryr mig visst inte om hvems porträtt hon bär. — Han bor hos dem, så mycket vet jag, återtog Jane, och att han är tysk, det har jag hört af Sara, som, när hon lemnade igen paraplyt, jag lånte hos fru Ellison häromdagen, fick veta af Elisa, att hennes husbonde hade haft en ung tysk herre med sig hem. Så jag kan förstå, tillade hon med et kort skratt, att han skickade dit sitt porträtt först, för att se om det skulle gillas. — Åh, utropade Lucy, som just icke var särdeles klyftig, kanske det är en förklädd