Dagens Nyheter – 29 oktober 1869, sida 1

— Det kan jag ej säga dig, svarade Lovisa. Men du har gjort dig alltför mycken möda att upptäcka hvar jag skall bära denna drägt, ty den är i sjelfva verket ej ämnad åt mig. Nu börjades ett nytt anfall. — Hvem skall hafva den? Ar det Bertha Wagner? — Vill du nödvändigt veta det? — Jag tror bestämdt, att det är fru Wallindorf, envisades fröken Prior. Ar deticke så? Och så fortgick frågandet. Och icke nog dermed; då Lucy Prior kom dagen derpå, börjades detsamma på nytt. Slutligen sade Lovisa till sin moder, att hon beslutat att riktigt bry systrarna Prior. Hon skulle hitta på något ämne att fresta deras nyfikenhet, ej besvara en enda af deras frågor och sålunda för obestämd tid lemna dem till rof för en otillfredsställd nyfikenhet. — Hvad ämnar du företaga, Lovisa? frågade hennes moder. — Jag vet knappt sjelf ännu, mamma, svarade hon, men jag har i mitt hufvud en obestämd plan, som jag skall låta mogna. Det skulle bli roligt att få spela dem ett spratt. Och Lovisa öfverlade, tills hon uttänkt hvad hon ämnade göra. Hon hade en ung väninha, en miniatyr-målerska vid namn Bertha Wagner, och till henne förtrodde