Dagens Nyheter – 29 oktober 1869, sida 1

BS SARS NE OO RF MIUER VISET NMS FER fr ro fan, Svore en nyttig spekulation f!?) att studera idgen. A.-B. säger först, så lugnande, att det ej kan bli fråga om att inom den närmaste framtiden upptaga idten på dagordningen. Likväl har A.-B:s nye redaktör såsom sådan satt denna id främst på sin dagordning och främst i tidvingen. Straxt efter att hafva lugnat med afseende på närmaste framtiden, så säges dock att det i allmänhet är ganska svårt att afgöra, nät en fråga är för tidigt väckt eller när tiden är mogen. Utopien från i går kan vara en enhälligt erkänd sanning eller ett allmänt eftersträfvadt önskningsmål i morgon. Det synes tydligt att Pappetit vient en mangeant. Vidare framhäfver A.-B. den fara som i dess ögon ligger deri, att de politiska rättigheterna utsträckas så, att antalet af dem, hvilka tillförene hade samhällsmakten (uteslutande kunde A.-B. hafva tillsgt) i sina händer, endast utgör ett försvinnande fåtal mot de stora valmans-härarne. Haru, utropar A.-B., förebygga dessa hotande faror och olägenheter, hindra ett politiskt förtryck, skonlöst utöfvadt af en vid valen segravde majoritet mot en minoritet, som består af nära — halfva nationen (!), 1J8 som kanske är ännu större (11), ehuru tillfälligheter låta den åuka under? Och hvilket svar lemrar väl A.-B. på dessa hjertskärande frågor — jo att räddningen ligger i en valreform, d. v. 8 till befrämjande af denna stackars minoritets, som utgöres af halfva nationen och något derutöfver, representation! Man måste i sanning förvåuas deröfrer att i vårt land, under det att majoriteten ligger så nertryckt under ett försvinnande fåtal af minoriteten, i Sveriges erkändt första tidning sådana satser blifva under bevämning af ! -pegulativa studier förda till torgs. Men vi hoppas att spekulationen skall misslyckas och att A.-B:s lärare skola till sin rätta halt uppskatta dessa utstuderade studier. Det skall för oss bli ett studinm att se huru länge A.-B:s gamla goda renommå skall kunna förmå öfverskyla så mycken flackhet. Så långt riksdagsmannen. Hans och andras farhågor att Aftonbladets artiklar om minoriteternas representation skulle beteckna en omkastning från bladets gamla hufvudgrundsatser äro, enligt vårt förmenande, ogrundade, såsom vi redan i ett föregående nummer sagt. Den nya politiska id6en bör icke göra oss några bekymmer; dess tillämpning vid valen till andrå kammaren är i Sverige i det närmaste omöjlig, enär endast på några få ställen mer än en representant väljes, och hvad beträffar valen till första kammaren skulle det ingalunda lända den demokratiska sidan till förfång, om landstingens minoriteter komme i tillfälle att utöfva större inflytande. Aftonbladet misstager sig således helt och hållet i sitt förmenande, att Dagens Nyheter sett något frihetsfientligt i den nya idben. Vi kunde härvidlag med skäl beskylla Aftonbladet för hafsig läsning. Det betänkliga i denna sak är att Aftonbladet har kommit derhän, att det antingen icke sjelf vet hvad det vill och gör, eller ock är i stånd att förneka sina egna ord. Men vi hoppas att när hr Dufva, som naturligtvis är alldeles ovan vid det publicistiska yrket, kommer litet in i detta, — blir varm i kläderna, som man säger, — skall det blifva större stadga och säkerhet i bladet, än nu, då det tyckes drifva litet för vind och våg.