Dagens Nyheter – 23 oktober 1869, sida 2

RÄTTEG. OCH POLISNYHETER. POLISEN. Ett affärsgeni. Ett afde igårdagens nummer enligt poliskommissarien Cederborgs rapport omtalalade affärs-genierna, handelsagenten Emil Ehrenfrid Lundblom, dömdes i går af polisdomstolen att böta 10 rdr, för det han natten till den 22 dennes funnits liggande, i berusadt tillstånd, i en ränsten vid Nybrogatan. Underlåten edgång. Med skoarbetaren Svante Wåhlander har, som vi förut nämnt, flera gånger förhör hållits i polisdomstolen, rörande af honom, mot en skoarbetare Lundqvist, begånget öfvervåld. Som endast half bevisning kunnat förebringas mot den tilltalade blefdenne slutligen ålagd värjemålsed. Waåhlander åtog sig också helt frankt att svärja. Med anledning häraf uppsköts målet och W. hänvisades till sin själasörjare för att inhemta närmare begrepp om edens vigt. Då edgångsdagen kom, råkade emellertid hrl W. icke vara hugad att gå värjemålseden, hvadan han dömdes att böta: för våld mot person å allmän plats 75 rdr, utgifva 20 rdr till målsegaren för sveda och värk samt att ersätta två afhörda vittnen med tillsammans 3 rdr. Kort frihet. Man har upplyst oss, att den fånge, som i torsdags, under nämnde rubrik, berättades hafva rymt från en pråm i Klara sjö, icke var från Långholmen, äfvensom att någon arbetskommendering derifrån på sednaste tiden icke varit å det uppgifna stället sysselsatt. Rymmerska. En för stöld tilltalad qvinna vid namn Maria Kristina Schenling rymde i går f. m. ur ransakniovgshäktet under en af rådhusrättens afdelningar. Oaktadt flitiga efterspaningar var hon ännu sent i går afton ej ertappad. EANDSORTEN. Hyckleri och tjufveri. Umeåbladet berättar följande: Den 9 dennes hölls å härvarande cellfängelse ransakning i ett tjufnadsmål, som med anledning af den tilltalades i allmänhet ansedda stora gudsfruktan väckt en obehaglig uppmärksamhet hos en stor del af detta samhälles innevånare. Förhållandet äri korthet följande: För något öfver 2 år sedan hitkom från Stockholm och antogs till sjuksköterska å härvarande: lasarett en fröken Anna Kristina Sjögren, som förut tjenstgjort å flere sjukvårdsinrättningar i hufvudstadan och äfven undergått en lärokurs å djakonissanstalten derstädes. Mot denna qvinna, som i förstone ordentligt uppfyllde sina skyldigheter och i öfrigt förstod att ställa sig särdeles väl både hos tjenstgörande likaren vid lasarettet och hos dettas direktionsledamöter, började för ungefär ett år sedan misstankar att yppas, det hon icke vore helt och hållet ärlig,