Dagens Nyheter – 15 oktober 1869, sida 1

ert —— VT RÖ -RAR får han blott dem, är resten lätt, och med denna åsigt går brottslirgen till sitt blodiga verk. Här är onekligen samhället ansvarigt till:ka med förbrytaren, och det höfves allmäna opinionen att erkänna det, så länge det offentliga lifvet erbjuder detta demoraliserande skådsspel. När onda exempel krönas med lycka, och den ovärdige bestiger samhällets tionar, gifves en offentlig uppmuntran åt det ond3, och ingen kan säga hvar utsädet faller eller i hvilken planta det bär frukt. Vare dock långt från mig att påstå, att hela den s. k. societen är förderfvad. Så är det, Gudi lof, icke. Till och med iden officiela verlden finnas hederliga menriskor, nen många bland dem blifva gsgnlösa krafter, ofruktbara i det goja genom sitt trångsiota, från verkliga kärleksgernirgar bortvända bigotteri, som bortstöter alla liberala sinner. Redan länge hafva Frarkrikes filosofer och tänkande hufvuden spårat verkningarne af dessa o da infiytelser och nesliga föredömen, :om gifvits från hvad man kallar högre ort. Fasan öfver det ohyggliga brott, som nyligen egt rum, har mer än något annat öppnat äfven ien stora alimänhetens ögon för samma verklighet.