Dagens Nyheter – 14 oktober 1869, sida 1

— 368 — som din egen, min kiira Andreas. Var henne tacksam derför. Hade hon icke triädt mellan dig och Ester, hade sorg och eliinde uppstått af din olyckliga. böjelse för din kusin och dragit skam öfver eder alla. Äfven Marianne har under de år som flyktat förändrats betydligt. Hon har fått prötva lifvets vexlingar och smakat på sorgen. . . Det äktenskap, hon några år efter sitt vistande på Lybo ingick med kommerserådet T., har varit en bitter, men för henne helsosam skola. Hon har fått en sträng och herrsklysten man, inför hvilken hon måste böja sig och för hvars vilja hon måste afsäga sig begäret att göra eröfringar. Mången gång har Marianne känt och äfven i bref till mig erkänt, att hon nu lider straffet för hvad hon brutit mot en man, så god och kärleksfull som Malmberg. Ett af henres bittraste lidanden har varit vissheten om att Filip under det sista året kände sig bedragen på henne. Och nu, min käre Andreas, nedlägger jag pennan, nöjd i medvetandet att hafva bidragit till din framgång i lifvet. Jag är belåten att veta, det du skall blifva min arfvinge. Må Nanny, du och barnen under lycka och kärlek njuta frukten af den förmögenhet, jag städse förökat. Din mor och Roman äro nu oumbirliga för hvarandra och båda njuta af glädjen att hafva goda och lyckliga barn. Tant Juliana är sjuklig. Hon harlemnat bekymren om niästans avgeligenheter för bekymren om sin helsa. Prostinnan Granstedt fortfar aut fara omkring och berätta, hvad sant och icke sant ir om kinda och okinda. vinner och ovänner. Farväl, mina barn! Då ni mottaga detta, sofver jag den eviga sömnen. Då skolen I med viinskap erinra er gubben Gunnar.