Dagens Nyheter – 12 oktober 1869, sida 1

m—ez0Immmm—.6jjW Z LH LLLr re oeemmemmemman Folket väntade ursäkter; det är en utmaning som slungas mot detsamma. Om dröjsmålet varat endast några dacar, hade man kunnat misstaga sig och deri:endart se ett medel att dölja reträtten; men mer än en månad ligger mellan den af allmänna meriogen fastställda tiden och den i dekretet utsatta! En månad af trots, en månad af varmakt för de deputerade och af godtycke för maktens inehafrare, och dstta efter ett föregående lika obefogadt som förödmjakande uppskof. Säkerligen har man velst att till och med de döfva skulle kuna nöra utmaningen! Döma vi djerft? Låtom oss se! Må vi leta öfverallt, må vi söka, om dat finnes någon annan förklaring. Är det allevast för att hedra den nya kammaren, som regeringen sammarkallar den till den 29 november, tre dagar före den 2 december och tjugu dagar efter den 18 Brumaire (med andra ord: den 8 november)? Att öppna sessionen midt emellan dessa ärofalla data är en smickrande uppmärksamhet mot !2gstiftards församlirgen; men vi tro icke att man för så litet velat kränks konstitutionen? Eller kanske man anser 1869 vara en kahbalistisk. siffra och hoppas lättare på 1870 års tröstande morgonrodnad genom att gifva folkets representanter ordet först när blott en månad af året återstår? — Men en dylik vidskepelse kan väl icke gerna finna rum i våra styresmäns starka hjernor. Eller måone kejsaren velat uppträda såsom artig äkta man och af detta skäl låter oss vänts på sessionens öppnande till dess kejsarinnan kommer igen? — Omöjligt; han kan icke vilja att hela franska folket skall betsla en sådan artighet, huru frestande det äs för Donrom enskildt må vara att visa denst mran. Så föras vi alltså med eller mot vår vilja tillbaka till antagandet att regeringen ö-skat utmana folket, narra det att förgå sig. I sanning, en stor och svillrik politisk tanke! Nå, men — hoppas då polisen kunnzs uppreps sina december-bedrifter och våldsamt skirgra de oantastliga folkrepresentanter, som skola samma komma den 26 oktober? Den vet väl att dylikt icks kan lyckas två gånger. Hoppas den fisna ett tillfälle att utöfva orättvis stränghet mot medborgare, i allfredlighet samla1ie för att uttrycka sina sympati:r för representanterna? Huru skulle den konra försöka nårot sådant, då den ju annars fisner helt nstarligt att folket högljudt egnar sin hyllving åt staischefen samt till och med vid sådana tillfällen sjelf unde:blåser elden, kailarde densamma med det vackra namnet folkertusiasm? l Således kan den exekutiva maktens s:ällning gentemot de deputeräde och valmännen på den 26 oktober icke komma att ha någon annan karakter än — endera af dössa: ömklig, om hon förhåller sig passiv, förhatlig, om hon uppträder våldsam. Om regeringen ovilko:tligen behöfde en tillöknirg i förvecklisgarne, skulla vi icke förebrå henne att bon på detta sätt söker försäkra sig derom; imen vi tycka att hon har tillräckligt ledsamma affärer förut att sköta, för att hon borde bespara sina vänzer detta ytterligare ämne till oro. Efter den 26 oktober skall verkligen dan 29 november komma. Hvi!ken fizur skall regeringen då göra inför representationen, som sedan juli förgälfvss väntat på att få träda i verksamhet? Hvilket stöd skall hon väl finna hos sira officiella kandidater, på förhand misskrediterade gerom sin tvetydiga uppkomst, bragta ur fattniogen genom sin beskyddares många felsteg och md rätta oroiga fö: sin egen framtid? Hvilken damm ämnar hon sätta mot ven