Dagens Nyheter – 12 oktober 1869, sida 1

sterns energiska anspråk, denna venster, som blifvit retad, hånad, drifven till det yttersta genom de oerhörda felstegen och det:hirdiga. trotset? Hr de Forcade de la Roquattes insinuanta bevisningskonst samt hrr Bourbeaus och Duvergiers nestoriska vältalighet — skola väl de förslå att rentvå dei anklagade? Nej, utan tvifvel; och kejsaremakten döljer helt visst icke för sig. sjelf att hon -kommer att beböfva andra män. Hvär skall non finna dessa? — I mellanparticts leder? — Må vara. Men tro ni att en ministör af mellanpartiets ledamöter, hade den ock den foglige Segris till ordförande, går in på att börja affärerna, innan den fullkomligt tömt br Forcades portfölj och kastat bort de officiela kandidater, som sedan fyra månader der varit inneslutna? Tro ri att en sådan ministör konora sig, utan att fordra kammarens uppNå, skall man då upplösa kammaren, efter att i fyra månader ha uppskjutit dess arbeten, och efter att i trettiofyra dagar olagligen ha hållit densamma i overksamhet? Denna appell till folket skulle en verkligt stark regering icke tveka att försöka. Men ni tyckas bäfva derför, ni tyckas icke till något pris vilja utsätts: er för en sådan risk. Ni frukta, att folket en dag skall gerom häm nande val bestraffa alla era fel, ala de in: konzeqvenser, a!la de dristiga, mena oskickligt otförda företag, alla de a:manviogar, genom hvilka ni uppväckt dess harm. Sådan är den klämma, hvarom en klarsynt senator en gång talade. Men han är död för tre år sedan.