Dagens Nyheter – 12 oktober 1869, sida 1

Malmberg förde Marianne med sig til staden X., der han inackorderade henne hos en af de mest ansedda familjerna, doktor F:s. Han var flickans förmyndare, och ingen mer än jag kände att hans myndling egde ingenting. Mariaone vann snart allas tycke, och den förgudning, fadern skänkt henne, egnades henne nu af andra. Hon beundrades för sin skönhet, sin qvickhet, sitt glädtiga lynne och sin godhet. Denna sednare egenskap föreföll mig likväl vara af tvifvelaktig beskaffenhet, och jag upptäckte äfven utan svårighet, att flickan var ytterst begifven på bifall. Hon,hade ett allt uppslakande begär att intaga och göra sig älskad. Denna åtrå inskränkte sig icke endast till män, utan äfven till qvinnor, ynglingar, gubbar, tjenare och barn. Hon njöt af att hyllas, och hon log förtjust, då ett barn eller en gumma förklarade; att hon var en engel af godhet och skönhet. Den gode och ståtlige förmyndaren blef i första rummet ett föremål för hennes behagsjuka, och hon lyckades äfven göra honom så betagen, att han efter två års tid en dag kom till mig och sade: — Gunnar, jag har blifvit fattad af en förryckt id6, hvilken gjort mig galen, och nu är jag kommen att anförtro mig åt dig. — Behöfs icke, genmälte jag, du har på