Dagens Nyheter – 12 oktober 1869, sida 1

Salig hr de Boissy, markis och senator, yttrade en dag med ett uttryck af ionerlig öfvertygelse: ; — Om kejsaren doge,7i hvilken klämma vi då skulle råka! Han menade tydligen med detta vi endast sina vördnadsvärda kollegerjoch kejsardömets öfriga stödjepelare, icke Frankrikes samtlige medborgare. Också skälfde hela senaten af :harm på sina ländstolar. Markisen visade sig likväl mycket återhållsam, då han ej talade om annat än en klämma efter kejsarens död. I närvarande ögonblick är kej-eren icke död, de officiela för; äkra oss. att han aldrig mått bättre, och dock går förutsägelsen i fullbordan och det pittoreska yttrandet af senatens enfant ter r.ble rättfärdigas genom händelserna så väl om genom ordboken. Rlämma (säger akademien i sitt lexiton), substantivum, säges figurligt och i hvardagsspråket. om en mindre behaglig affär, hvarur man har svårt att draga sig. Ex:mpel: Nu ha vi råkat i en vacker klämma. Detta exempel! torde redan ofta ha funnit plats på våra statsmäns läppar. Det är den raturliga formeln för den sjelfbekännelse som de måste afgifva, vär republiken icke hör dem. De mindre behagliga affärerna sskoas dem ingalunda, och svårigheten att draga sig u des:a, har sedan Bågon tid antagit kolossala proportioner. Ha väl sedan december-kuppen en oreda cceh förlägenbet, större än nu, någonsin varit rådande? De, som sjorde denra kupp, ba de :åeonsin befannit sig i en sådan be:värad -tällning? Hvad kunna de? Hvad väcta de? Hvad ämna de taga sig till? Af begär att skapa rågot rytt i konzten att styra menniskor, försökte do för några mårader sedan åstadkomma ett fritt kejsardöme, utan att gifva frihet, samt att inviga det parlamentariska styrelsesättet genom ati köra folkrepresentationen på porten. De försökte i: föra en ansvarig ministör, hvars med: lemmar svara för intet, afväpna den personliga mackten, utån att beröfva densamma ett enda af dess vapen, och återvända till ett iagbundet samhällsskick genom att kränka konstitutionen. De sökte förmå folket a:ttro på förramlirgsrätten, under det de ingåfvo deasamma, i, poliskommissarie-form, det kraftigast e lösningsmedel, samt på tryckfriheter gerom att för några: veckor sätta det vaka de ögat i stället för den gripande handen. De uppdrogo — har mana väl bört. maken? — åt sjuttioårita senatorer och ministrar att frambringa ett foster af fribeter! Starkare förmågor skulle ha: misslyckats i sådana försök; och det behöfdes att framlägga detta sällsamma program, att sätta alla dersa dumheter i verket; för att komma den mest sympatstiska delei af publiken attle af förtrytelse, mumla öch hvissla; — Betänk då hvilka känstör måste ha intagit do öfriga åskådarne! Nåväl; detta bar dock ej varit d m nog. — Naiva medborgarel ha de sagt; ni ropa på oskicklignet och bristande erfarenhet, ni anklaga os3 för att vara oförståndiga och ödugliga statsmän. Tålamod! Vi skola visa er allt hvad vi äro i ståvd till. Och de ha offentliggjort detta dekret, kvarigerom kamrarnes fammanträden ytterligara uppskjatas: Ahl! ri fordra lagstiftande församlingens inkallande? Ah r ni tillåts er, oförskämda som ni äro, att påyrka sessionens öppnande eednast don 26 oktober? Ni protestera, dapnoterade, ni knots; valmän, och detta, emedan nationalrepresentationen på ett olagligt sätt hålles overksam. Besynnerligt! Vi uppskjuta nu emellertid sammanträdenas början trettiofyra dagar ntöfver den af opinionen bestämda tiden och kränka uader trettiofyra dagar den konstitution, vi hafva bosvurit.