ansigte, att hon, den renhjertade och goda qvinnan, led af dessa obehagliga förhållanden, och längre fram på aftonen hade man sig bekant, att hon ämnade fara från Lybo. — Hon kan icke utträtta något godt och derför reser hon, sade den ena, och en annan menade, att Marianne nu först fått öppna ögon och derför lemnade styfsonens hem. Man förbryllades visserligen något deraf, att Andreas efter valsen med Ester icke ett enda ögonblick vek från Nannys sida, utan hela aftonen var hennes trogne riddare. Detta såg mycket besynnerligt ut, isynnerhet som Roman och fru Berg oupphörligt sällade sig till Andreas och Nanny och deltogo i samtalet. Hvad kunde de ha att tala om? Mycket skulle man gifvit ut, för att få reda derpå. Vid aftonmåltidens slut fylldes glasen med champagne. Roman bad de närvarande fatta sina glas och förena sig med honom i att dricka en välgångsskål för doktor Andreas Berg och hans trolofvade, fru Nanny Malmberg. Allmän bestörtning. De närvarande stirrade på de förlofvade, som stodo vid Romans sida. Skålen tömdes och lyckönskningarne följde. — Ack Nanny, jag är så lycklig i detta ögonblick, sade Ester, då hou tryckte vännens hand; jag vet, att du och Andreas