Dagens Nyheter – 9 oktober 1869, sida 1

oo No ——— 000 .Å starkare eller svagare kan Aftonbladet c .) räkna ut, men då så väl de afgjordt ra dikala som de strängt konservativa åsig terna genom de nya valen ha fått talang fulla kämpar inom andra kammaren fin ner Aftonbladet det ena lika nyttigt som det andra. — Naturligtvis: af hvitt och svart blandade uppkommer en färg son kallas — lagom. Först när första kammaren kommer på tal uppträder Aftonbiadet med någon bestämdhet, och hvad det yttrar i anledning af åtskilliga personers öfvergång från den första till den andra kammaren samt om första kammarens andra plats i den allmänna meningen förtjenar väl att vidare bekantgöras: En bland valens mest anmärkningsvärda företeelser är den benägenhet att uthyta sin plats i första kammaren mot en sådan i den andra, hvilken synes göra sig gällande hos dem som kunna vara i tillfälle att göra ett sådant vtbyte. Det är icke utan att detta faktum vittnar derom ätt hos oss börjar att uppenbara sig samma föreställning som i de flesta andra stater med rtepresentativ författning, att man anser den nedra, mera omedelbart ur folkets val utgångna kammaren erbjuda tillfälle att utöfva ett större inflytande på statsärendenas gång och i allmänhet gifva åt ket der fällda ordet en större vigt och betydelse än fallet är med den öfre kammaren. Detta förhållande är helt naturligt i stater der den öfre kammaren, den må nu henämnas öfverhus, herrehus eller senat, antingen består af medlemmarne af en irftlig bördsaristokrati eller af medlemmar, som erhållit sin fullmakt af monarken; men det är något mera öfverraskande, der mån, såsom hos oss, funnit den i vår tanka lyckKgaste grund, på hvilken man kan bygga en öfre kammare, nemligen val genom provinsrepresentationerna, och der således äfven denna lkammares ledamöter erhållit sitt äppdrag af medbörgares förtroende ). För den som uppmärksamt aktgifvit på detre seduaste riksdagarnes för. handlingar, tr företeelsen dock icke alldeles oväntad. Det lider icke något tvifvel — och vare det sagdt med all aktning för den talang och de insigter kom förefunnitg i första kammaren — att debatterna vänligen uti den andra antagit en större karakter, fört med si? någonting mera imporerande, än de i ett slags konversa: tionsstil bållna förhandlingarne i första kammaren. Denna uppfattning, som man erhållit genom att åhöra riksdagsdebatterna, har, tro vi, utbredt sig äfven i landet och bragt det derhin. att allmänna uppmärksamheten fistat sig i högre grad vid den Andra kammaren än vid den första. Att den sistnämnda icke så mycket som den förra uppbäres af den allmänna meningen, torde också till icke tinga del Biärröra deraffatt den obilliga röstgrund, som tillämpas vid kommunalvalen, icke tillåter landstingen, som iro valkorporationer för tillsättning af första kammaren, att tillvinna sig den stora allmänhetens fulla förtroende. Flärtill kommer, att nödvändigheten att söka ett stort antal af nämnde kämmares ledamöter bland högt .aflönade och regeringen nära stående embetsmin, ingifyer den föreställningen, att kammaren icke kan i förhållande till regeringen invaga en sjelfständig ställning. Attden nuvarande regimen icke genom någon påtryckning hivdrat sina förtroendeembetsmän att emellanåt ritt all. varsamt göra opposition, är en ömständighet, som icke kunnat urfolkmedvetandet utplåna nyssnämnda ganska naturliga och nära till hands iggande föreställning. Imellertid är det nu ådaralagda förhållandet ganska tänkvärdt och bör itgöra en allvarlig maning till första kammaren tt icke genom sin hållning förlora större terräng allmänna medvetandet än som redan till följd Mt oundvikliga omständigheter torde vara hänlelsen, Grundlagen säger, att båda kamrarne kola vara likställda och ega fullkomligt samma je fogenhet, men första kammaren skall snart inna sig stå alltför mycket tillbaka för den anra, om den icke uppmärksamt ger akt på tids) Vi dela icke belåtenheten med det nuvaande sättet att skapa öfverkammaren, ehuru vi rkänna att det kanske var nödvändigt att före. lå just e:t sådant för att blidka ståndsrepresenvtionens anhängare. D. N. Ne För treoNt ÅN ÄR TTR N— —O——