Dagens Nyheter – 5 oktober 1869, sida 2

utgissa hans hemlighet. Tro mig,han kan icke utan att lida se Nanny dagligen. — Marianne, utropade Ester häftigt och med tårar i ögonen, det är gräsligt orätt att framkasta dylika beskyllningar mot den bästa och ädlaste bland qvinnor. — Hvad är detta? afbröt henne Marianne. Ester följde anvisningen, hennes hand angaf, och såg ett fruntimmer och en karl komma gående utmed elfstranden. Hon behöfde endast kasta ögonen på dem, för att igenkänna Nanny och Erik. De stannade. Nanny satte sig vid foten af en hög alm. Erik blef stående en stund, men kastade sig derefter ned bredvid henne, RN tyckte, att han kysste hennes and. Ett ögonblick svartnade det för hennes ögon, ty hon erfor en våldsam smärta; hon hade velat störta sig utför klippan för att fråga Nanny, om det. verkligen var hon, men efter några minuter var smärtan försvunnen och misstroendet borta. Minnet af Nanny, då hon genom hennes förvållande var nära att dö, framträngde, och hon tänkte med den sanna tillgifvenhetens fulla förtroende: — Hon, som var den första att våga sitt Nf för att rädda mitt, kan icke bedraga mig. Jag skall aldrig förnedra henne genom en ep.la misstanka.